FINSKA KRIGET 1808—1809. 687

skulle egenhändigt driva tillbaka icke allenast hela franska
armén utan befria Tyskland och Frankrike från Napoleon.
Någonting galnare har man väl aldrig hört; men för att göra
detta högtidligare togos alla hattarna utav för pistolerna,
varvid konungen själv gjorde flygelmanstempo», allt under
det Tede höll sitt stora tal och »böner lästes för framgången
av det stora företaget. Konungen såg så innerligen förnöjd
ut efter detta storverk, ävensom hans vanliga omgivning;
men hans excellens Toll var mörk i hågen och föste sin ko-
nung med synbar motvilja över upptåget in uti ett rum av
den otrevliga gamla byggningen.»

Nu är det emellertid att märka, att Wingård först efter
fyllda 65 år satte sig att skriva ned sina minnen från pom-
merska kriget, vilka då voro nära 40 år gamla. Därför måste
naturligtvis detaljerna i hans framställning tagas med den
allra största försiktighet. Det gäller att kontrollera hans upp-
gifter med vad andra personer, som Wingård själv uppger
ha närvarit vid detta märkliga tillfälle, kunna ha att förmäla
— ty vår sagesman uppger ju, att både Toll och konungens
»vanliga omgivning» var med, och att »alla hattarna togos
utav för pistolerna» o. s. v. Nu inträffar emellertid det märk-
värdiga, att ingen enda samtida skildring i form av vare
sig historia, memoarer eller brev, varken av män, hörande
till konungens vanliga omgivning, eller av andra har ett ord
att förmäla om »pistolscenem. Och då är det ändå delvis
fråga om skrifter, som tillkommit enkom för att rättfärdiga
1809 års revolution och för att uppvisa, hur tokigt Gustav
Adolf brukade bete sig. Ej ens i sådana samtida skildringar,
som äro genomandade av det djupaste hat och förakt för ko-
nungen, hittar man något om Wingårds anekdot. Men man
kan vara säker på att en sådan godbii inte skulle ha undan-
hållits läsaren, ifall den varit känd av vederbörande författare.
Lika fåfängt letar man efter ett ord om saken i engelska
sändebudets depescher, fast ministern kom till det kungliga
högkvarteret kort efter det att pistolskjutningen skulle ha
gått av stapeln.

Det är Grades grundliga och skarpsynta forskningar som
bragt dessa intressanta resultat i dagen, vilka ge ytterligare
exempel till många andra på memoarlitteraturens otillför-
litlighet som historisk källa. Numera råder inget tvivel
