ANNA MARIA LENNGREN. 725

Stundom utvidga sig epigrammen till små satiriska skämt-
stycken, såsom »Det förhastade löftets, där den traveste-
rande tonen är genomförd på ett ypperligt sätt. Dikten
handlar om

»en ung och vacker musclman.
Vem var ej from om icke han?
Och därför honom också hände,
vad just ej ofta hända plär,

att generaln för änglars här

en vacker dag till honom lände.»

Ärkeängeln belönar hans dygd genom följande löfte

»Jag av Medina och av Mecca
dig inom kort till iman! gör.
Men du det löfte måste ge
att aldrig någon flicka se.»

Men en vacker dag inträffar något störande:

»Han möter unga Adilina.

Vid hennes åsyn, hennes blick
farväl med Mecca och Medina
och imans härlighet och prakti»

En annan travesterande dikt av hög rang är »Kärleken
och dårskapem. Läsaren förflyttas till Olympen, där

»gudaskaran i all gamman
efter slutat lottospel

satt en kulen kväll tillsamman
vid en brasa av kanel.

Jofur tummade på åskan,
sorgfri mellan skål och vägg,
drack med iver och i brådskan
spillde nektar i sitt skägg.

Juno värmde sina fötter,
fina retliga och små,

knaprade på pepparnötter
smekte Moppa då och då.

1 En andlig värdighet, svarande mot biskop.
