726 TVÅ HEMLIVETS SÅNGARE.

Herr Vulcan, att maka bränder,
stod med eldtången i hand,
svor emellan sina tänder

på herr översten ibland.»

En verklig godbit är också satiren »Den mödosamma
världen» där »vår prosto i nymornat skick presenteras på
sängen sålunda:

»Hans kinder hade rosens färg,
hans runda armar hull och märg,

och magen, kullrig som ett berg,
sig hävde upp mot isterhakan.»

Sedan förtäljes, hur den gode mannen börjar sin dag med
smör och kyckling och andra denna fåfängliga världs läcker-
heter. Efter väl ändat kulinariskt värv

shan åter sänkte sig på mjuka huvudgärden

och ropte: ”Store Gud! Vad är vårt usla liv? —
En ständig kamp mot synd och flärden.

O Herre, mig thin styrko giv

i thenna mödosamma världen »

En rangplats bland fru Lenngrens större satiriska alster
av hithörande slag intaga dikterna »Porträtterna» och
sToalettem. Ypperligt är själva anslaget till den först-
nämnda dikten:

»Uppå ett gammalt gods, ett arv av gamla fäder,
en skinntorr grevlig änka satt,

var skral, drack ständigt te på fläder

och hade ben, som spådde väder,

och leddes merendels besatt.»

I ett anfall av spleen får hon den tokiga idén att sänka
sig till den grad så djupt, att hon inlåter sig i samspråk
med sin kammarpiga. Och så vidtager ett nådigt föredrag
om familjeporträtten i salen ända ifrån hennes nåds far-
fars far, som

»förde med sig hem och skänkt akademien
en metmask ifrån orienten.»

Där är också hennes son, salig fänriken,
