ANNA MARIA LENNGREN. 729

Tredje akten.

(Apollo i en sky, som sänkes igenom taket.)

Apollo: Jag ger dig liv på nytt.
Prinsen: Vad underverk!
Prinsessan: Vad lycka!
Folk gån med dans och sång att denna dagen smycka!

(Cheur och balett slutar spektaklet.)

Under Kellgrens avtynande och efter hans död blev fru
Lenngren sin mans förnämsta medarbetare i Stockholms-
posten. Under tiden från 1790-talets mitt till sekelskiftet
infaller hennes bästa alstringstid. Tyngdpunkten i hennes
diktning under glansperioden ligger inom satiren och idyllen.
Ett av hennes satiriska mästerverk är »Björndansem. Nalle
skall visa sin färdighet i den högre baletten, men alla de
kringstående djuren underkänna honom högt och tydligt.
Det bekommer honom dock ingenting, ty han tiilskriver det
bara de andras avund. Men

»oförmodat fram ur hopen
mot dansören lopp en so
med de gälla bifallsropen:
”Excellent! Bravissimol

Under smädelsen och grinet
björnen modet än behöll;
men, vid bifallet av svinet,
vem kan undra, om daet föll?>

Bland skämtsamma dikter, som hon författat, finnas också
en mängd sällskaps- och dryckesvisor. Höjdpunkten be-
tecknas av »Gubben Didrik», den stackars toffelhjälten,
som »bara teg och drack» vid alla livets skiften, t. o. m. när
hans ogifta dotter fick tvillingar vid bordet. I mustig kraft
och humor ger denna teckning knappast Bellmanssångerna
efter.
