Vad utländska resenärer fingo för intryck
av vårt land och ifolk i slutet av 1700-talet
och vid| sekelskiftet.

Den berömde tyske naturforskaren

Johannhn Beckmann,

som bär hedersnamnet »teknologins grundläggare», kom till
Sverige i juli 1765 för att|utbilda sig under Linnés ledning
och studera de svenska bergverken. I tio månader stannade
han i vårt land, och sina intryck därifrån har han nedskrivit
i en reseskildring.

Vackert utfaller hans omdöme om den svenska gästfri-
heten och hederligheten. |Ett undantag i sistnämnda av-
seende utgjorde endast de större städerna. Men »blott ett
par mil från Stockholm vet man aldrig av några stölder».
Framför allt berömmer Han dalkarlarne. »Deras ärlighet
änr, säger han, »så stor, att man aldrig hör talas om tjuvar
bland dem. Vi läto verkligen våra effekter dag och natt stå
i vagnen under bar himmel utan att förlora ens den allra
minsta småsak. Däremot järo dalmasarne hämndgiriga och
grymma, om de bli retadé till vrede.»

Den svenska snapsen tilldrog sig naturligtvis hans upp-
märksamhet: »Man har i hela Sverige, liksom i Ryssland,
den vanan att kort före måltiden ta sig en sup brännvin —
blott damerna göra detta i hemlighet. Sedan börjar man mål-
tiden med en bit sill eller salt fläsk.»

Den svenska nationalsynden avundsjukan föll främlingen
starkt i ögonen. Ej ens en så älsklig man som Linné undgick
att bli föremål därför. Tvärtom, säger Beckmann, »är det
visst, att svenskarnes avundsjuka särskilt förföljt just
honom. Jag har träffat mycket få svenskar, som kunnat
tåla, att jag berömt vare sig Linné eller någon annan
stor svensk vetenskapsman. De flesta kunna endast för-
draga sitt eget eller sina närmaste vänners lov.v

