VAD UTLÄNDSKA RESENÄRER FINGO FÖR INTRYCK. 13

honom över älven. Mannen gav sig ingen ro, förrän främ-
lingen fått tillbaka de pengar, som han tryckt i sin värds hand.

LJ

I den svenska naturen var det ingenting, som grep hans
hjärta så som de härliga sommarnätterna med sin fågelsång.
Utsikten från Jönköping fann han vara en av de skönaste
i hela Europa, och Stockholms läge tyckte han var ena-
stående romantiskt. Trollhättefallen imponerade också i
hög grad på honom. Han fann där »de största ansträng-
ningar av mänsklig konst och företagsamhet sida vid sida
med naturens djärvaste skapelser».

LJ +

År 1795 reste den bekanta kvinnosakskvinnan

Mary Wollstonecraft

från Göteborg genom Bohuslän till Norge. Hon blir impo-
nerad av den ursprungliga skönheten och kraften i natur-
scenerierna och gör den reflexionen, att detta land måste
vara ägnat att frambringa stora naturvetenskapsmän. Hon
känner sig dragen till den enkla, godhjärtade och gästfria
lantbefolkningen men ser med fasa, hur brännvinsorgier
kunna sänka detta folk under djurets nivå, och hon förebrår
landsbygdens kvinnor lättsinne och orenlighet. De inpyrda
kläderna, de tillbommade fönstren, de dåliga tänderna väcka
obehag hos henne. Inom de borgerliga kretsarna finner
hon det felet, att man njuter för mycket av bordets nöjen
och inte har några högre intressen än nästans fel och för-
tjänster. Hon känner sig besvärad av svenskarnes myckna
krusande, som verkar karikatyr av den franska artigheten.
Men inom de högsta samhällsklasserna, där hon träffar folk,
som rest mycket utomlands, finner hon ett behagligare um-
gängesliv, och hon berömmer särskilt svenskarne för deras
lätthet att tillägna sig främmande språk.
