16 SVENSKA FOLKET VID SEKELSKIFTET.

för skjutsen, än vad jag gav honom. Men de visste då
knappt, hur han skulle kunna i ord få fram sin förmenta
djärvhet. Då tog emellertid vår kusk och avvisade dem med
hårda ord, och genast drogo de sig ödmjukt tillbaka, tills
jag ropade dem till mig. Aldrig hörde jag dem klaga eller
knota, ifall vagnen fick stå förspänd och vänta en god stund,
därför att vi genom någon omständighet blevo förhindrade

Lund I slutet av 1700-talet. Gravyr efter målning av Elias Martin.

att stiga upp i den. Ofta såg jag vår kusk svänga piskan
efter bönder, men aldrig fann jag, att någon hotade att sätta
sig till motvärn.» Sådant tyder på förtryck antingen från
godsherrarne eller från regeringen, menar Kättner. Säkert är,
säger han, att skjutsningsskyldigheten är en tryckande börda
för dem.

Den svenske lantmannen är förnöjsam med sin ringa lott,
men det har också till följd, att han icke arbetar på att
