Ny regering och ny kurs.

creutz, Klingspor och andra av revolutionens ledande

män till hertig Karl och övertalade honom att ställa
sig i spetsen för regeringen såsom riksföreståndare. Hertigen
hade visserligen ej varit direkt inblandad i revolutionen,
men han hade vetat om att en sammansvärjning var å
bane, utan att underrätta sin brorson därom.

Den nye riksföreståndaren omgav sig med en konselj, vars
flertal utgjordes av gustavianer. Bland de nya männen märk-
tes Adlercreutz och Klingspor. Redan dagen efter stats-
välvningen kallade regeringen ständerna att samlas i Stock-
holm den 1 maj och besluta om rikets framtida öde.

Den man, som till namnet var regeringens chef, hade ju
alltid varit maklig och lätt att leda; och ännu mindre än i
yngre dagar var han någon chefsnatur nu, då han var en
utlevad sextio års gubbe.

Den mest handlingskraftige mannen i den nya regeringen
var Adlercreutz. Genom sin redbarhet och sitt öppna,
hurtiga väsen vann han allmänna sympatier. Men politiker
var han icke. Han var förtrogen med krigarens yrke men sak-
nade alldeles erfarenhet i statssaker.

Vid sidan av hertigen och hans konselj fanns emeéellertid en
annan maktfaktor att räkna med. Den bestod av Georg
Adlersparre i spetsen för den mot huvudstaden anryckan-
de västra armén. Adlersparre befann sig i Örebro, när han
erhöll underrättelse om revolutionen. Samtidigt fick han av
hertigen en anmodan att lämna kvar hälften av sin armé och
med den andra hälften genast skynda till Stockholm. Låg
häri en hemlig fruktan för att Adlersparre skulle bli farlig för
de nya maktägande? Hur som helst, så beslöt Adlersparre

NÄR Gustav IV Adolf blivit avsatt, vände sig Adler-
