NY REGERING OCH NY KURS. 27

efter samråd med sina officerare att icke lyda order utan
fortsätta med alla sina trupper till huvudstaden.

Några dagar därefter fick han från Adiercreutz ett brev
med uppmaning att skynda före sin trupp till Stock-
holm i och för brådskande överläggningar om åtgärder mot
ryssarne, vilka besatt Åland. En ny överläggning mellan
överstelöjtnanten och hans officerskår blev följden, och i an-
ledning därav svarade Adlersparre både hertigen och Adler-
creutz med hänvisning till sin egen och sina officerares »ge-
mensamma heliga föresats att i liv och död ej skiljass. Därför
kunde han, som han skrev, ej avlägsna sig från sina »ädla
vapenbröder, förr än vår enda enkla föresats är till fullo
verkställd: den att förskaffa rikets representanter frihet att
sammankomma och frihet att inbördes överlägga och besluta.
I avseende på vår enskilda trygghet och vår föresats att ej
skingras måste jag för Eders Kungl. Höghet bekänna, att
så länge de fordna konseljledamöterna äro i affärerna, så
länge uppenbara fiender till den timade förändringen äga
frihet att verka, så länge polisen är i samma hand som förut,
anse vi oss endast av vår täta, orubbliga förening äga per-
sonlig frihet.»

Vilka han åsyftade med dessa ord angav han tydligare i en
senare skrivelse till hertigen, vari han föreslog, att åtminstone
Stedingk och Ehrenheim skulle utmönstras ur konseljen,
och att denna skulle förstärkas med två ansedda represen-
tanter för vart och ett av de ofrälse stånden. Men hertigen
svarade, att någon utgallring ur konseljen ville han icke vara
med om; och vad beträffade friheten för rikets representan-
ter att sammankomma och besluta, så erinrade Karl om att
han redan dagen efter revolutionen sammankallat riksens
ständer.

Man kan ej undra på, att de styrande i Stockholm blevo
bestörta inför Adlersparres hot mot deras personliga säker-
het. Så ämnade han då med sin väpnade krigsmakt bli en
stat i staten, till dess han genomfört sina politiska och per-
sonliga önskemåll! Under sådana förhållanden kunde »de
oförfärade krigsmännens sammanhållna svärd» bli betänk-
ligt farliga för rikets lugn.

Men å andra sidan kan det ej förnekas, att Adlersparre
hade skäl att befara reaktionära planer från gustavianernas
