ÖVERSTE GUSTAFSSON OCH HANS FAMILJ. 71

de rättegångar, som landstingsman Johansson anhängiggjort
mot olika medlemmar av den svenska konungafamiljen i
syfte att återfå de ovannämnda fyra breven. Enligt Johans-
sons förmenande skulle nämligen dessa papper äga avgörande
betydelse såsom bevismaterial för Helgas konungsliga börd.
Dessa rättegångar skulle säkert ha pågått än i dag, så framt
icke döden år 1917 avklippt den outtröttlige landstingsman-
nens livstråd.

Som exempel på vilka »bevis» kärandeparten haft att kom-
ma med må anföras, att vid en rättegång år 1910 åberopades
ett år 1882 hållet vittnesförhör, enligt vilket änkedrottning
Josefina en gång skulle ha yttrat: »Då jag nu har hennes pap-
per och bevis i min hand, kan hon ingenstans komma med
sina rättsanspråk.» Vittnet, som relaterade detta yttrande,
var ett fruntimmer, som i sin tur hade uppgiften från en fru,
vars namn hon visserligen inte kunde erinra sig, men som
hon visste hade varit sidentvätterska vid hovet. Det var på
ett dylikt »bevis» som kärandeparten kunde bygga sin äre-
kränkande beskyllning mot drottningen!

Vad beträffar Helga de la Braches egna uppgifter, så är det
intressant att följa, hur dessa bli rikare och utbroderas med
allt fler detaljer för var gång hon berättar om sina öden.
Ju längre man kommer fram i tiden, dess mer romantisk och
märkvärdig blir hennes levnadssaga.

Den man, som hon påstod skulle vara hennes bror, prin-
sen av Vasa, ville aldrig kännas vid »den mysteriösa per-
sonem». Han förklarade sig i flere brev från åren 1870—1875
kunna gå ed på, att hans föräldrar »sedan år 1810 aldrig mer
hava kommit tillsammans» — och för övrigt skulle hans far
aldrig ha skickat sitt eget barn till Sverige.

Någon medveten bedragerska tycks Helga de la Brache
dock icke ha vwvarit. Alltför många aktningsvärda och
framstående personers omdömen om henne motsäga ett
sådant antagande. Sannolikt var hennes tro på sin kungliga
börd en fix idé, som så småningom grott sig fast i den på-
tagligen mycket fantasifulla och troligen något förvirrade
kvinnans hjärna.

Men vem var hon då, den egendomliga Helga de la Brache?
Ingen har ännu kunnat ge svaret på den frågan.
