72 KARL XIII:S OCH KARL XIV JOHANS TID.

Litteratur: Georg Ameen, En kungafamiljs afsked från sitt

land (Ord och bild för år 1899).

Lars Dalgren, Sverige och Pommern 1792—1806.
Statskuppen 1806 och dess förhistoria.

Minnen af Gustaf IV Adolf (Personhistorisk tidskrift
för år 1903).

Hj. Lirdeberg, Prinsen av Wasa; häft. kr. 12: —

Nils Arfwidsson, Nord och Söder: del II.

Emil Hildebrand, Den senaste s. k. Vasasagan.
Kritiska studier; häft. 50 öre.

Drottning Fredrika af Sverige. Memoirer från hennes
lefnad, antecknade af en hofdame. Öfversättning
från tyskan.

Karl August. Fersenska mordet.

geringsformen, valde ständerna hertig Karl till konung.
Men Karl XIII var gammal och skröplig och hade inga
barn.! Därför måste man också skaffa landet en tronföljare.
1809 års revolutionsmän med Adlersparre i spetsen genom-
drevo valet av den danske prinsen Kristian August av
Augustenburg, vilken såsom befälhavare för den norska
hären gjort sig avhållen genom sitt enkla, folkliga väsen.
Därför hoppades man, att även norrmännen skulle taga ho-
nom till konung och Sverige sålunda få Finlands förlust er-
satt genom förening med Norge. Men häri missräknade man
sig. Någon norsk resning till prinsens förmån blev ej av.
Den nye tronföljaren antog namnet Karl August — ty
namnet Kristian hade ingen god klang i Sverige. Snart vann
han folkets hjärta även i sitt nya hemland. Adlersparre,
som hade ett par konferenser med honom, medan han ännu
var dansk prins, skildrar i ett brev till Karl XIII sitt första
personliga intryck av honom sålunda: »Hans utseende och sätt
att vara föreföllo mig vid första anblicken föga angenäma; i
gesterna var någonting osvenskt, likväl ej danskt utan mera
tyskt, som ej behagade. Inom få minuter försvunno dock

SAMMA dag, som svenska riksdagen antog den nya re-

1 År 1798 hade Hedvig Charlotta fått en son, men han dog redan efter
en vecka.
