KARL AUGUST. FERSENSKA MORDET. 85

begå hvad horreur som helst.! Tror Du icke Nationen känner
allt, allt och hämdens stund skall kommal! Fast din nedri-
ga far, den högmodiga aristokraten, igenom de nedrigaste
medel på fäderneslandets bekostnad stal till sig omåtteliga
rikedomar, fast din långa hals, som bär en liten Hjärnlös
knopp, undgått Guillotinen i Frankrike, fast din syster den
giftblanderskan ännu undgått rättvisans bila, fast ert hög-
mod utan gränser ännu icke blifvit qväfdt, så veten uslingar
att hvad som bort och har ännu icke skedt kan ske. En na-
tion i raseri och förtviflan är förskräcklig... Föraktliga
varelse, när du kommer i all din förmenta storhet och ståt
i staden, så vet att den sämsta bonde spottar ått dig och
kjäner sig vara större och bättre människa än du högmodiga
usling! Men Darra på dina långa smala ben och vet att dätta
bref är hela publiquens . .. Tro mig föracktliga Axel Fersen,
det bör spöcka för dig och din nedriga syster en dag när den
mördades skugga sväfvar omkring edra ödsliga slott. ..

Karl August skall hämnas.»

I kanten var med stora bokstäver skrivet: »Detta Bref är
i afskrift i mångas händer.»

I tidningen »Allmänna opinionens orgam» gjorde publi-
cisten Adolf Regnér en del reflexioner, präglade av en cy-
nism, som verkar ohygglig. Genom ryktet om att Karl
August blivit förgiftad hade, sager han, »varje redlig svensk
med djupaste smärta måst se sin nation påtryckt en för alla
tider vanhedrande stämpel. Det var således icke nog, att
nationen förlorat en prins, som hon älskade, vid vilken hon
fästat hela sitt hopp — hon hade med honom även förlorat
sin heder; hon såg sitt namn brännmärkt med en outplånlig.
skamfläck. Var det icke naturligt, att sådana betraktelser
upprörde varje redlig människas känslor? Måste de icke
påkalla hämnd över upphovsmannen, som ryktet så tydligen
utmärkt?» Någon undersökning om Fersens skuld eller oskuld.
kunde, säger han med äkta pöbelsofistik, ej komma i fråga.
från »en folkhop i höjden av dess förbittring. Det var nog;
att han allmänt ansågs som brottslig, och ibland haäns ba-
nemän fanns visst ingen, som tvivlade på att han var det(l)..
Det är i sanning grymt att föreställa sig, att han blivit till-
äventyrs oskyldigt uppoffrad. Emellertid lära få kunna över--

2 Vilka fasaväckande dåd som helst.
