100 KARL XIII:S OCH KARL XIV JOHANS TID.

T. o. m. en så inbiten gustavian som Armfelt blev alldeles
tjusad av den nye kronprinsen och kallade honom i brev till
sin hustru »en fullkomlig människa». Emellertid lyckades
avundsmän intala Karl Johan, att den forne kungagunst-
lingen drev gustavianska stämplingar, och i första upphets-
ningen gav kronprinsen honom en sträng befallning att ge-
nast lämna Sverige. Det brev, som Armfelt skrev till Karl
Johan för att rättfärdiga sig, återlämnade denne oöppnat
med förklaring, att han ej mottoge någon skrivelse, förrän den-
na vore daterad Grisslehamn!. För Armfelt återstod då ingen-
ting annat än att återvända till sitt fäderneärvda gods Åmin-
ne i Finland och bli rysk undersåte. Snart tillvann han sig
Alexanders gunst i nästan lika hög grad som fordom Gustav
III:s. Han blev av kejsaren utnämnd till föredragande för
de finska ärendena i Petersburg och var snart Finlands mest
inflytelserike man. Vid många tillfällen kunde han på sin
nya post verka till gagn för sitt olyckliga fosterland.

Men av den tacksamhet, som han förtjänade, tycks han
ej ha fått se mycket, att döma av hans brev till sin vän Ehren-
ström, som han skaffat anställning i Finland.? Till honom
skriver Armfelt på sitt expressiva, av överdrifter fyllda språk
om sina kära landsmän: »Dem kan Gud i himmelen ej
förnöja.» Han tillvitar dem »avund, dumhet, lust att be-
döma utan kännedom av det de bedöma, liknöjdhet om
allmänt väl, värma och nit blott för enskilt intresse — med
ett ord: alla fel och laster, som bereda staters fall, och som
närma människosläktet till djurriket - Alla skälla som upp-
retade bandhundar, men ingen är i stånd att framvisa nå-
got — utom tomma ljud. Om man hedrar mig med nam-
net av Finlands far», heter det en annan gång, »så är jag
som många föräldrar i den olyckliga belägenheten att hava
otacksamma och ohörsamma barn.»

I Petersburg delades Armfelts tid mellan strängt arbete
och lysande fester. »Om jag vore yngre, rikare och mindre
trött på världen, så skulle ingen dödlig kunna vara lyckligare
än jag», skriver han år 1811 till sin hustru, »såvida en här-

1 Överfartsorten till Finland. — ? Han fick ledningen av den nya
residensstaden Hälsingfors” omdaning till en modern huvudstad och
och inlade stora förtjänster om dess förskönande.
