106 KARL XIII:S OCH KARL XIV JOHANS TID.

fattiga blev hon älskad för sin välgörenhet. En stor del av
sina inkomster gav hon bort!

Men hennes mani att göra natten till dag och dagen till
natt samt att alltid komma för sent till teaterföreställningar
och konserter var mera känd än hennes hjärtegodhet och
anspråkslöshet. I regel började hon stiga upp vid 3-tiden,
men det var, som sagt, bara en liten början. Inte att
undra på att dagens program allt igenom blev något för-
senat, så att hon ibland inte hann träda in i kungliga logen
på operan förrän just som ridån gick ned för sista akten.

Hur snäll hon än var i vardagslag, så var hon inte god
att råka ut för, när hon blev förargad. 'Då var det häst
för betjäningen att genom flykten rädda sig undan utbrotten
av hennes sydländska eld; ty hon drog sig inte för att
bombardera vederbörande med både knivar och gafflar,
ifall det var något fel med maten.

När drottning Desideria efter en officiell middag på sliottet
skulle visa sig nådig mot de inbjudna ledamöterna av präs-
teståndet, gjorde hon en rond bland de församlade gästerna
och frågade var och en, från vilket landskap han var. Och då
vederbörande upplyste henne därom, »behagade Hennes Maj:t
allernådigst utropa: ”Quelle charmante province! Elle est
trés bellest — det är östgötaprosten Stenhammar, som be-
rättar. Nästa fråga blev då, vilken som var vederbörande
prästmans närmaste stad. Och när Stenhammar för sin del
upplyste, att det var Norrköping, kom ett nytt utbrott av
den kungliga nåden i form av: »Ahl C'est une charmante
: ville — une trés belle villeb? På detta sätt försiggick kon-
versationen med osviklig säkerhet hela linjen utefter.?

1 Vilken förtjusande provins! Den är mycket vacker. — 2? Åbs
det är en charmant stad — en mycket vacker stad! -— 3 Den gode
prosten är rolig att höra på, när han i ett brev hem på sitt rätt-
framma sätt skildrar den första kungamiddag, han fick vara med
om — det var i januari 1834: »Vi fingo roulader, soppa (vit med fri-
kadeller — jag förmodar sköldpaddssoppa — det var varken av vanlig
fisk eller kött), därpå simpelt oxkött med potäter, lake (mycket illa
lagad), hönsfrikassé med murklor (gruvligt segt, så att jag omöjligt
kunde tugga det), därpå något sattyg, som ingen visste vad det skulle
vara (det tycktes vara någon sorts kål, flera blad liggande på varandra,
svartbrunt och såg ut på fatet som en palt — smakade blott något
halvruttet och för övrigt ingenting, så att jag spottade ut det igen
