KARL JOHAN MEDVERKAR TILL ATT STÖRTA NAPOLEON. 115

knapp veckas vistelse på krigsskådeplatsen såg sig berövad
sitt befäl och hemsänd som fånge. Han föll alldeles ihop och
ansåg hela sitt liv förspillt. Mot hösten led också hans hälsa
av vistelsen i den kalla och fuktiga fästningen. »Jag är och
blir förlorad», skriver han. »Jag faller av dag från dag till
hälsa, lynne och krafter. En våtkall, stormig köld är odräg-
lig för mitt blesserade huvud på denna stenpråm.» Och när
han i december återfick friheten, var han sängliggande av
sjukdom.

Återstoden av sitt liv fick han tillbringa i lugn, om ock
tidtals plågad av sjukdom. Han blev ordförande i krigshov-
rätten och stod mycket väl hos Karl Johan. På sommaren
1818 gjorde han tillsammans med sin son ett besök i Frank-
rike och återupplivade många minnen från sin ungdoms da-
gar. Men på hemvägen överfölls hans av reumatism, och se-
dan hämtade han sig aldrig riktigt. Hans krafter avtynade
allt mer, och i februari 1820 upphörde den käcke, rättframme
krigsmannens oroliga hjärta att slå. flan var då i sitt 62:a
år. Hans föreskrift om sin begravning är i stil med mannens
hela liv: »Jag bärs eller köres till graven utan ringning, helt
tyst, utan annat åtfölje än prästen.»

&

Men nu tillbaka till vårt senaste krig i Tyskland! Snart
fick Karl Johan underrättelse om ett nytt nederlag för de
förbundna och om ett vapenstillestånd, som Rysslands och
Preussens monarker ansett sig tvungna att ingå utan att ha
meddelat sig därom varken med England eller med Sverige.
Stilleståndet begagnades av Öösterrikarne till ivriga freds-
underhandlingar, men de strandade på Napoleons övermodi-
ga nej. Karl Johan, Alexander och Fredrik Vilhelm lyckades
emellerlid under tiden att vid ett personligt möte klara upp
sina misshälligheter, och man kom överens om en gemensam
fälttågsplan. Från tre håll skulle de förbundna rycka mot
Napoleon, som stod med en nyuppsatt här i Sachsen, och slut-
målet för deras operationer skulle bli Leipzig. Huvudarmén
skulle samlas i Böhmen under befäl av österrikaren Schwar-
zenberg. Från Schlesien skulle en annan armé under be-
fäl av preussaren Blächer, den gamle »marskalk Vor-
wärts,, rycka mot fransmännen för att slutligen förena sig
