116 KARL XIII:S OCH KARL XIV JOHANS TID.

med Karl Johans armé av svenskar, preussare och ryssar,
den s. k. nordarmén, som bragts upp till en styrka av
125,000 man. Inalles förfogade de förbundna över en halv
million krigare, medan Napoleons fältarmé utgjorde 440,000
man, vartill kommo garnisonerna i en mängd tyska fäst-
ningar, vilka han höll besatta. — Med orden »Vi träffas alltså
vid Leipzig» skall Karl Johan ha avslutat överläggningarna
med sina bundsförvanter.

Karl Johan blev den, som fick mottaga första stöten från
de franska trupperna. Napoleons första åtgärd var nämligen
att söka återtaga Berlin och spränga nordarmén. Karl Jo-
han hade emellertid samlat sina stridskrafter strax söder om
den preussiska huvudstaden.

På morgonen den 23 augusti anföllo fransmännen de preus-
siska förposterna vid byn Grossbeeren och drevo dem ut
ur byn. Preussiska armén under general von Bilow gick då
till anfall. Överste Karl von Cardell,! som anförde det

+ Cardell var född i Tyskland och tjänade först i preussiska armén
men gick sedan i svensk krigstjänst, där han inlade stor förtjänst
genom att omorganisera artilleriet.

Många avundsmän hade den duktige men ärelystne mannen, och
många hade han stött sig med genom sitt svårhanterliga humör. Gene-
rallöjtnant Akrell berättar från den tid, då han var lärare vid det av
Cardell inrättade artilleriläroverket på Marieberg, att han kom i
tvist med chefen och hotade att lämna sin militära befattning. Men
då bad Cardell honom om ursäkt och anhöll, att han skulle stanna kvar,
tilläggande: »Alla berömma Er, men mig kallar man en fan, som ingen
kan komma överens med.» — »Häri motsade jag honom icke»>, tillägger
Akrell. Snart blev det också ett nytt vulkaniskt utbrott, och då gick
Akrell.

Gustav Wathier Hamilton säger, med erkännande av Cardells värde-
fulla insats i artilleriets omdaning och hans krigiska bragder, att han
var »hård ända till grymhet, utan känslor för annat än sitt yrke,
hatad av sina underhavande likaså mycket, som han var fruktad av
sina fiender».

Ett anfall, som Cardell gjorde på franska redutten vid Stralsund 1807,
kostade en massa människoliv, och stämningen mot honom tog sig
uttryck i följande verser, som skola ha författats av en annan officer:

»Fast medicinska fakulteten
är både mördande och snäll,
gav ändå f-n en vacker kväll
en kommission åt sin Cardell
att öka på mortaliteten;
