KARL XIV JOHAN OCH bALLENASTYRANDET)?. 149

i hans gömmor måste Ulfsparre före konseljens början med-
dela Hans Maj:t, att han icke kunnat framskaffa de önskade
papperen. »Konungen blev på ögonblicket i högsta grad
uppbragt. Han stampade i golvet och utfor i de mest bittra
termer,! sade, att jag förmodligen icke ville taga fram hand-
lingarna, förrän jag hunnit förfalska dem, och slutade med
orden: ”Jag säger Er, att om Ni icke har de där handling-
arna med Er, är det sista gången, Ni har föredragit. Förstår
Ni? Jag svarade genast: ”Då, Sire, är det sista gången,
som jag har föredragit, ty det är mig alldeles omöjligt att
medföra handlingarna till konseljen”, och därefter vände jag
mig om för att gå utx, säger Ulfsparre.

När han sedan kom tillbaka för att hålla sin sista föredrag-
ning, var högstdensamme älskvärdheten själv. »Genast jag
inkom», berättar han, syttrade konungen med den mest väl-
villiga ton och den förbindliga minen, som han så väl visste
att begagna, när han ville: ”Ah, Ulfsparre, kom hit och sätt
Er här bredvid mig!” Och sedan vid varje mål, jag föredrog,
och efter det jag sagt, vad statsrådet tillstyrkt, sade han:
”Är Ni också av denna mening?” och då jag bejakat det:
”Välan! Gillat! Under hela tiden var han mot mig det allra
vänligaste, man kan tänka sig, viskade med mig och brydde
sig aldrig det minsta om de övriga närvarande. Med ett ord:
det syntes uppenbart, att han, som sedan han sansat sig
funnit, att han förgått sig emot mig, nu ville på detta sätt
gottgöra det. Aldrig ett ord nämndes varken då eller någon-
sin sedermera om de ofta nämnda handlingarna.»

Hur betecknande för den hetlevrade Karl Johan är ej en
scen från år 1829, vilken hans adjutant överste von Schinkel
upptecknat! Anledningen till konungens vulkaniska utbrott
den gången var, att Gustav IV Adolfs son, prins Gustav, i en
militärkalender, utgiven i Wien, titulerades »prins av Sve-
rige», och österrikiska regeringen kunde icke förmås att ge
ett bestämt svar på frågan, hur kejsaren själv ämnade ti-
tulera prinsen. Frågan tedde sig för Karl Johan så mycket
betydelsefullare, som de stora europeiska tidningarna visste
berätta, att prinsen skulle förlova sig med en rik prinsessa

1 Ordalag.
