KAPTEN, TEATERDIREKTÖR OCH MAJESTÄTSFÖRBRYTARE. 161

var på nyåret 1833, då han väckte åtal för ärekränkning mot
den vittre hovmarskalken Bernhard von Beskow. De bägge
herrarne hade en tid legat i luven på varandra. Anledningen
var den, att Lindeberg ville i Stockholm upprätta en enskild
teater i syfte att — som så mången ann — rycka upp den
sceniska konsten ur dess verkliga eller förmenta förfall. Men
hans ansökan avslogs på allerhögsta ort. Då utgav han en
klagoskrift över det olagliga monopol, som höga vederböran-
de ville tillvälla sig till förmån för Kungliga teatern. Svaret
kom från Beskow, som en tid varit Kungliga teaterns direk-
tör, i form av en bitande men anonym satir med namnet
»sFlugsmällam. Det heter där bl. a. om Lindebergs tidning,
den nu något ålderdomsbräckliga Kellgrenska Stockholms-
posten, att den för en gångs skull innehöll något gott, när
den tjänade som omslag till en smålandsost. Och om ett av
Lindebergs skådespel sade den elake Beskow:

»Auktorn är stor i den konst att bringa kritiken till tystnad:
häcklarn, som vissla sig tänkt, snarkar helt lugn i sitt hörn.»

Skriften slutar med två andra epigram. Det ena beter
»sFörsoning» och lyder sålunda:

»Soyons amis,! Cinna! Min vrede är förbi.
Jag druckit glömskans flod: jag läst din poesi.»

Det sista epigrammet kallar Beskow »Epitafium»?. Det
lyder sålunda:

»Här vilar Lindeberg bland stilla grifter.
Han dog i tysthet — likaså hans skrifter.»

Ett anonymt hånfullt brev till Lindeberg från vutgivarne
av Flugsmällanm» rågade måttet och föranledde honom att
väcka åtal mot Flugsmällan. Fram trädde då såsom förfat-
tarc — sufflören vid Kungliga teatern.

De ampra inlagor, som Lindeberg och Beskow — genom
sin sufflör — nu växlade inför rätta, innehålla många verkligt
roliga poänger, särskilt den skrivelse, där sufflören klagar
över de stora lidanden, han fått vidkännas vid sufflerandet

1 Såajöngs ami': låt oss vara vänner! Repliken är hämtad ur
Corneilles skådespel »Cinna». — ? Minnestavla över en avliden.
