OPPOSITIONENS LEDARE. 177

bland sina kamrater, såg redan i andanom ett nytt Anjala-
förbund, och hans svar blev helt enkelt en befallning till
Anckarsvärd att genast ta avsked och ge sig av hem. Han
lydde, men sedan var och förblev han en lidelsefull opposi-
tionsman.

Anckarsvärd var en vältalare av det slag, som eldar och
rycker åhöraren med, isynnerhet som därtill kom en man-
ligt skön gestalt med aristokratisk hållning och klangskön
stämma. Han gjorde gällande, att »lagstridiga befallningar
från regeringen få ej åtlydas». De reaktionära kände, att
Anckarsvärd var »en farlig karb. Också sökte regeringen
oskadliggöra honom genom ett åtal för »majestätsbrott».

Saken var den, att Anckarsvärd i egenskap av rusthållare
till ett kavalleriregemente hade fått ett par ryttarbyxor och
en hästfilt kasserade. I sin besvärsskrift däröver kom han
med överdrivna utgjutelser, såsom att »rusthållaren icke
längre uthärdar med dessa landsfördärvliga avvikelser från
indelningsverket», vilket »av en stor konung inrättats i tanke
att försvara landet och icke att förstöra det». Av dessa ut-
tryck tog regeringen sig anledning att åtala den farlige oppo-
sitionsmannen för lasteligt tal mot konungen. »Processen
om ryttarbyxorna» väckte ett oerhört uppseende, ty ifall
Anckarsvärd bleve fälld, så väntade honom enligt gällande
lag halshuggning. Den anklagade blev emellertid frikänd,
och rättegången hade förskaffat honom en väldig popularitet.

Då sökte regeringen på ett annat sätt oskadliggöra den far-
lige mannen: man erbjöd honom en plats i statsrådet. I och
med att han antoge ett sådant anbud, skulle han ju av op-
positionen betraktas som överlöpare. Anckarsvärd svarade
ja, men på villkor att ett par likatänkande män samtidigt
inträdde i statsrådet. När Karl Johan fick det beskedet, blev
han ursinnig över denna »oförskämdhet utan like» att vilja
bilda ett oppositionsparti inom själva regeringen och så över-
flygla konungamakten.

Anckarsvärd blev dock i längden ej så farlig för regeringen,
som man väntat, ty han förslöade sina vapen genom öÖver-
driven kritiklust. Snart kunde regeringen ej göra någonting,
utan att Anckarsvärd fann det galet. Genom den hätska
ton, han gav åt sina angrepp på regeringen, skrämde han
bort flere sansade män ur oppositionspartiets led, bland andra
