OPPOSITIONENS LEDARE. 181

Anders Danielsson.

Inom bondeståndet leddes oppositionen av Anders Da-
nielsson från Västergötland. Det var en slug och myndig
bondehövding, som krusade för ingen, ty han var medveten
om sitt eget värde och stolt över att tillhöra den samhälls-
klass, om vilken det heter i Geijers dikt »Odalbonden»:

»Vi reda för landet den närande saft.
Vi föda det; brödet är vårt.>

Anders Danielsson hade i sig den svenske bondens sega
kraft, som aldrig släpper taget. Genom skarp begåvning och
fyndig talegåva var han en värdig arvtagare till Olof Hå-
kansson. Så stort var också hans anseende bland Sveriges
bönder, att han i riksdagen fick representera ej mindre än
27 härad. På den tiden hade nämligen flere härad rätt att
förena sig om en riksdagsman i stället för att sända var sin.
Alltså satt Anders Danielsson ensam inne med 27 röster eller
omkring 2/5 av hela röstetalet i bondeståndet.!

Motgångarna för oppositionspartiet gjorde honom dock
orättvis och sur, såsom då han vid avslutningen av 1830
års riksdag gav talmannen i bondeståndet, f. d. vapenbro-
dern Johan Longberg, en del ilskna gliringar för hans sätt
att sköta ordförandeskapet. I en ironisk ton talade Da-
nielsson om de »odödliga förtjänster», talmannen inlagt ge-
nom att i faderlig omsorg om rikets väl vägra proposition
vid lämpliga tillfällen. »Må vår högt förtjänte, hedervärde
talman länge leva», önskade han till slut; »och jag vågar
förespå honom en lycklig ålderdom, när fäderneslandet hun-
nit smaka frukterna av hans tjänster.»

Under uppläsningen av detta anförande begärde flere

1 På 1823 års riksdag var det en bonde, som ville ha en annan leda-
mot av ståndet vid namn Rutberg från Västerbotten utvoterad, såsom
varande en svår bråkmakare. Då begärde Anders Danielsson, som var
Rutbergs vän och partikamrat, ordet och förklarade, att han icke ville
motsätta sig proposition på förslaget, blott den avfattades sålunda:
sOm ja vinner, bortjagas Rutberg; om nej, den som väckt frågan.»
Då blev förslagsställaren mäkta förfärad och återtog genast sin fram-
ställning.
