OPPOSITIONENS LEDARE. 183

Men efter talets slut bröt en stormflod av protester lös,
och under högljudda bifallsrop beslöt ståndet på talmannens
förslag enhälligt att uttala sitt ogillande av Anders Daniels-
sons anförande.

Ledarställningen och Stockholmsluften voro nog inte i
allo så hälsosamma för den enkle bonden från knallebygden.
Det gick honom som så mången annan riksdagsbonde. Åt-
minstone skriver den redbare och pålitlige men åtskilligt
bittre f. d. presidenten Leijonhufvud på sitt knaggliga ju-
ristspråk: »Övermodets eller vällustens och förmätenhetens
följeslagare gingo snart vid Anders Danielssons sida i det
allmänna levernet. Han blev förstörare, champagnedrickare,
kräslig, spelare och höll emot drygt arvode en eller annan
av värdshusens tärnor, så att den forne tarvlige danneman-
nen i alla stycken ombildades till en fullkomnad världslig
rumlare, till en träl, hemfallen under modet, sinnligheten
och förförelsen. Han var ej mera den hedervärde i västgö-
tisk långrock av grått vadmal utan i stället herr partigänga-
ren med galoscher och tulubb.

När Anders Danielsson dog, voro de rika inkomsterna
förskingrade i bredd med den ärvda, icke obetydliga för-
mögenheten, och han kvarlämnade i arv åt sin familj, åt sin
fosterbygd dåliga affärer och ett tvetydigt rykte. Men inför
oppositionen blev han en nationens man, liksom inför den san-
sade, rättvisa opinionen han alltid borde, sina brister oaktat,
bliva en utmärkt personlighet.» |

Såsom en gärd av erkänsla för den bortgångnes medbor-
gerliga förtjänster voterade 1841 års riksdag en årlig pension
åt hans änka och barn.

Nils Månsson 1 Skumparp.

En annan sida hos den svenska allmogen representerades
av en fattig småbonde från Skåne, den fromme, hovsamme
Nils Månsson i Skumparp, »en man av folket och för folket»,
såsom det lika sant som vackert står på hans gravvård. En
äkta danneman i gammaldags stil var »Skumpem, som han
brukade kallas i vardagslag. Sin skånska allmogedräkt med
tröjan och skinnbyxorna behöll han både vid riksdagarna
