184 KARL XIII:S OCH KARL XIV JOHANS TID.

och på hovbjudningarna. Enkelt och trofast var vad han
yttrade i riksdagen. Men hela Stockholm hörde med för-
tjusning på dessa kärnfulla anföranden, när man hunnit
tröttna vid sådana vältalighetsprov, som ej voro annat än
»en ljudande malm och en klingande bjällra».

För Nils Månsson hade en sådan sak som tryckfriheten
blivit en rent av religiös angelägenhet. Då det på 1829 års

Nils Månsson iI Skumparp. Samtida litografi.

riksdag yrkades på indragningsmaktens avskaffande!, yttra-
de »ljusets bonde» — såsom han efter detta blev kallad: »Då
i världens begynnelse Gud skapade himmel och jord, sade
han allra först: ”Varde ljus!' — ty han såg, att ljuset var det
första elementet och det, varav människan hade största be-
hov. Han, ljusets fader, sände sin enfödde son till männi-
skosläktets frälsning — och denne världens frälsare sade till
folket: ”Vandren i ljuset, medan I haven ljuset, att mörkret

1 Se sid. 195.
