LARS HIERTA OCH AFTONBLADET. 198

Tegnér, son på äldre dagar blev gallsprängd vid åsynen
av hur föga verkligheten svarade mot hans drömda ideal,
kallade Aftonbladet »svenska folkets bibel. Och under 1840
års riksdag, när han såg tidningspressens allt mer tillväxande
makt, skrev han, att

»nu skall allting räddas genom pressen,
som Capitolium räddades av gässen.»

k

Höga vederbörande sökte taga död på Aftonbladet och
andra misshagliga tidningar med hjälp av den s. k. in-
dragningsmakten. En särskild ämbetsman, hovkanslern,
hade nämligen i 1812 års tryckfrihetsförordning fått oin-
skränkt makt att inställa utgivandet av sådana tidningar,
som han ansåg skadliga på ett eller annat sätt. Det skedde
utan dom och rannsakning, utan att författaren fick veta
varför, långt mindre fick tillfälle att försvara sig. Förr hade
tidningar och tidskrifter vanligen till sist avlidit av »tvin-
sot>. Nu dogo de merendels av »slag», för att tala med en av
tidens många politiska satiriker. Som motiv för indragning
angav hovkanslern vanligen, att en tidningsartikel var smäd-
lig till sitt innehåll eller vådlig för allmän säkerhet eller för-
griplig mot utländska makter, särskilt Ryssland. Men även
andra stora och små potentater — inbegripet påven — ansåg
sig hovkanslern böra skydda mot Aftonbladets smädelser.

Regeringen — eller, rättare sagt, den i början ytterst po-
puläre kronprinsen Karl Johan — hade fått sig denna befo-
genhet tilldelad av 1812 års ständer. Indragningsmakten
hade tillkommit dels som en följd av en del tidningars andel
i Fersenska mordet, dels i syfte att förekomma sådana ut-
talanden i tidningspressen, som kunde bli farliga med hän-
syn tili vår vanskliga ställning gentemot främmande makter.
Särskilt var det ju av vikt, att icke det förbund med Ryss-
land, som Karl Johan var i färd med att anknyta, stördes
genom att den allmänna folkstämning, som var emot för-
bundet, kom fram i tidningspressen. Så länge indragnings-
makten höll sig till denna uppgift, funno sig även mycket
frispråkiga publicister villigt i att man lade band på det of-
fentliga ordet. Men när indragningsmakten missbrukades
till att stävja varje kritik av rikets styrelse, så snart den kän-
