EN KVICK MEN OFÖRSKÄMD OPPOSITIONSSKRIBENT. 199

En kvick men oförskämd oppositions-
skribent

var »Aftonbladets Palmer,, så kallad därför att han en tid
var medarbetare i Hiertas tidning. Hans fräckaste inlägg
mot Karl Johan förekommer i »En liten lustresa, där
han berättar, hurusom han under en vandring på den dam-
miga landsvägen blev törstig och gick in i en torparstuga för
att få något att dricka. »Icke utan besvär kunde jag komma
in i torpet», säger han, »ty en sugga hade placerat sig framför
dörren till förstugan. Hon låg där och gav sina grisar di,
utan tvivel i moderlig förhoppning, att de skulle bli stora svin
med tiden. Inkommen i stugan, såg jag en kvinna, som efter
förmåga sökte att motarbeta ett dylikt resultat vad hennes
egen avföda angick. Det var torparhustrun, som med riset
i handen agade sin son, en gosse om sex till sju års ålder.»
När proceduren var avslutad, »avtorkade hon hans tårar,
putsade hans näsa och tilltalade honom med några uppmunt-
rande ord. Bland annat sade hon: ”Låt bli att regera, Karl
Johan lille, så slipper du rist'»

Palmer skyndar sig att anmärka, att »hustrun nyttjade
ordet ”regera” i den bland den svenska allmogen gängse be-
märkelsen. Där betyder det i allmänhet att bära sig bång-
styrigt åt. MNär ordet först erhöll en så olycklig karaktär,
känner jag icke. Aldrig måtte det hava skett i vår nu ”rege-
rande” konungs tidl»

Palmers oförskämdhet och kvickhet tävlade med hans
lättja, som var riksbekant. En tid var han adjunkt i kemi
och farmaci vid Karolinska institutet men vanskötte sina
pund och kom ideligen i gräl med sin förman, professor Mo-
sander. Vid ett dylikt tillfälle använde Palmer så fula ord,
att Mosander fann sig föranlåten att erinra honom om det otill-
börliga i att bruka sådana grovheter i bättre folks närvaro.
»Det vet jag mycket väb, svarade Palmer, soch därför har
jag heller aldrig yttrat mig så inför bättre folk.» Slutet på
visan blev emellertid, att Palmer fick ta avsked.

Som medarbetare i Aftonbladet gjorde han sig också snart
