212 KARL XIII:S OCH KARL XIV JOHANS TID.

att ännu mer locka den flyktiga västans begär.» Det är verk-
ligen läckert och tävlar med hans målning av en härlig syd-
ländsk sommarnatt: »Månens silverlampa svävads i fästets
mörkblå valv och speglade sig i den slingrande ån, medan
dess magiska sken beglänste de präktiga guldäpplen, som
myste(!) från de mörka, lövrika träden.» Hans schablon-
mässiga teckningar av kvinnlig fägring verka oljetryck med
försök att se ut som riktiga »handmålade» tavlor. Läs och
beundra följande: »Var såg man väl ett hår så guldgult, en hy
så mjäll, ett azuröga så tindrande av oskuld och ungdomseld?
Var log morgonrodnadens purpurglans mildare från några
läppar? Var lyste hälsans silversken mera klart från några
tänder? Vem såg denna smidiga växt kallsinnigt?» Nej,
naturligtvis måste det gå den lycklige, som fick skåda all
denna fägring, på samma sätt, som det gick den yngling, vilken
såg en annan av Crusenstolpes undersköna tärnor: »O, huru
lågade hans kinder, huru gnistrade hans öga, huru häftigt
svallade hans blodb» En så skön kvinna värdig kunde endast
den man vara, »vars panna, välvd till umgängeslivets triumf-
båge, bar den dubbla inskriften av konungaynnest och
kvinnogunst».

Typiskt Crusenstolpska äro sådana ideligen förekommande
banaliteter som denna: »Drottningen dignade, skälvande som
ett asplöv och blek som en lilja, tillbaka på kuddarna» eller:
»Blek som en lilja, med tårfyllda ögon, liknande daggdroppar
i kalkarna av en förgätmigej, sökte hon ensamheten.» —
Oäkta är hela högen av smycken, som han styr ut sig
med för att blända, och hans stilblomster äro konstgjorda
pappersblommor.

Det är hatet mot Karl Johan, som är den avgörande kraf-
ten i Crusenstolpes författarskap, och med skäl kunde ko-
nungen själv säga, att Crusenstolpe »förstört hans historia»,
ty den bild, flertalet svenskar fått av den konung, som en
gång räddat vårt land ur försumpningens dy, är faktiskt
mer eller mindre påverkad av den vrångbild, som Crusen-
stolpe tecknat med hat och hämndlystnad i sinnet.!

2 När Crusenstolpe kommit hem från Vaxholm, blev det folksamling
och ovationer utanför hans bostad vid Packartorget, nuvarande Norr-
malmstorg. Men då folkstämningen nått sin höjdpunkt, blev den på
