OPPOSITIONENS BRAVURNUMMER. 213

Litteratur: C. F. Ridderstad, Regnbågen. Anteckningar och
minnen; häft. kr. 6: —
Ruben G:son Berg, Litteraturbilder, saml. I.

Oppositionens bravurnummer.

YCKET vatten på sin kvarn fick oppositionen genom

regeringens åtgörande i den beryktade skeppshan-

delsfrågan. Den sydamerikanska fristaten Colombia
låg år 1825 i upprorsfejd med sitt moderland Spanien, och för
att få sin flotta förstärkt erbjöd sig Colombias regering genom
engelska handelhus som mellanhänder att köpa ett par äldre
svenska örlogsskepp. Svenska regeringen tyckte naturligt-
vis det var bra att bli av med de gamla skroven för det vackra
belopp, som Colombia erbjöd. Pengarna räckte nämligen
till att ersätta de gamla fartygen med alldeles nya, och det
blev ändå en slant över. Alltså blev det affär av. I största

ett lika oväntat som otrevligt sätt dämpad. Där kommo två madamer
stegande fram över torget. Två madamer med en stång på sina axlar,
och från den stången hängde en stor tunna med något i, som intet
luktade väl. Obevekliga som ödet skredo de sin bana fram genom folk-
hopen, som överallt vek undan, fylld av fasa, icke för madamerna
själva men för innehållet i deras tunna. Och när de bägge »lorthus-
blommorna» nått folkmassans medelpunkt, gled stången plötsligt un-
dan från deras axlar — och pladask: där låg den fasansvärda tunnanl!
Nu, förtäljes det, kvävdes leveropen för statsfången i de fula kraftord,
som utgingo från alla dessa människor, vilka skräckslagna skingrades
åt alla väderstreck. Alla fönster måste stängas. Crusenstolpe dignade
halvt vanmäktig ned i en stol. Och utanför låg Packartorget tomt och
hemskt ödsligt.

Roten och upphovet till den stora ödsligheten skall ha varit före-
ståndaren för veterinärläroverket i Stockholm, den oförsynte upptågs-
makaren och kvicke skämtaren Sven Adolf Norling — för övrigt en
av våra banbrytande veterinärer, Peter Hernqvists duktigaste lär-
junge och en ovanligt framstående hästkarl.

Vad hade han gjort? Jo, han hade vid åsynen av folkmassan tyckt,
att det kunde vara roligt och hälsosamt att skingra den. Och så hade
han gått till ett hörn av torget, där renhållningsverkets röda ruckel
lågo i ett visst skymundan. Där hade han rekvirerat två madamer och
en tunna, givit dem noggranna instruktioner och så riklig betalning,
att de utförde hans order med den yttersta samvetsgrannhet-

Snart skrattade hela Stockholm. Utom Crusenstolpe.
