LOVE ALMQUIST. 261

sövergiven mitt ibland främlingar och råe. Äktenskapet
gav honom ej heller den lycka, han drömde om på den tid,
då han gick och menade, att »den äkta bondflickan är just
folkvisan i människogestalt». »Folkvisan i människogestalt»
höll väl även vid daglig sammanlevnad måttet i flere avse-
enden — Almquist karakteriserar henne ännu 1844 som »en
så varm och fullkomligt renhjärtad människa» —, men i
känslor och tycken voro hon och Love som komna från olika
världar.  Därtill saknade hon alldeles förmåga att hushålla
och göra hemmet trivsamt. Hon dyrkade sin man så, att
hon skulle ha kunnat gå i döden för honom, men »att i vardags-
livets småting visa den mjuka lätthet, det omedelbarhetens
behag, som mannen älskade, detta förmådde hon icke»s, sade
hennes dotter. Men trots att själarnas sympati saknades i
detta äktenskap, så hördes det »aldrig några onda ord eller
uppträdanden föräldrarna emellan utan endast frid och vän-
lighet». Också var Almquist med all sin oro i blodet en still-
sam och försynt man i sitt uppträdande. I större sällskap var
han »blyg, tyst, nästan omöjligse. Hans dotter såg honom
aldrig häftig. »Jag trodde därför», berättar hon, vatt världen
höll på att förgås, när han en enda gång — med allt skäl —
sade till min bror, att denne burit sig åt 'som ett exekrabelt!
nöt'».
x

Efter två års idealiserat bondeliv är Almquist tillbaka i
huvudstaden igen.? Hans ungdomsdrömmar ha gått i kvav.
Han förtjänar nu en tid framåt en knapp inkomst med pri-
vatlektioner, kartritning, korrekturläsning och notskrivning.
Men hans vänner göra försök att skaffa honom en anställning,
där hans rika begåvning kan komma till sin rätt, och man
gör honom till rektor för det nyinrättade reformläroverket
»Nya elementarskolam. Han får omkring sig en lärjunge-
skara, som med andlös spänning lyssnar till de underbara

1 Förbannat. — ? Dit förde han med sig en ung värmländsk bond-
flicka, vars skönhet gjort starkt intryck på honom. Han ville nu ut-
bilda hennes själsanlag. Bl. a. skulle hans värmländske kamrat Gustav
Hazelius undervisa henne i musik. Men Hazelius blev förälskad i sin
elev, och som han själv var gift och var svartsjuk på Almquist, över-

talade han flickan att samtidigt med honom söka döden i Edsviken
en sommardag 1833.
