276 EN VITTER STORHETSTID.

Han blev varnad av Uppsala domkapitel och lyckades icke få
någon befordran till pastorat utan fick leva på att skriva böc-
ker och tidningsuppsatser. Det märks också på haas produk-
tion, att han nu är piskad att skriva för brödfödan. Den
sjunker i kvalitet i samma mån, som den tilltar i kvantitet.

Trots allt slitande knog blir det smått med inkomsterna.
sJag får nu förtäras, förstöras i uselt, kraftödande arbete utan
värde», skriver han i missmod till en vän. Och i ett annat
brev från denna period av sitt liv utbrister han: »Varför
skall icke en människa få leva och arbeta i det hon djupt älskar
och följaktligen kan göra bäst och skönast?» Hans lynne
fördystrades och hans arbetskraft försvagades också genom
en sjukdom, som förstört honom för livet. Han hade ådragit
sig den under en resa i Frankrike genom otrohet mot sin
hustru. Hans dåliga affärer drevo honom till skuldsättning,
och den drog i sin tur med sig allehanda riskabla affärstran-
saktioner. Till sin olycka kom han i beröring med en gammal
illa känd procentare, en ryttmästare von Scheven, Sigge-
stadsbusen kallad. Mannen hade i unga dar varit en bort-
skämd salongshjälte, men nu hade han utvecklat sig till en
äkta blodsugare, som tog sina firti procent. Han använde
Almquist som någon sorts mellanhand vid sina ockeraffärer.

L

En junidag 1851 se vi en fiskarbåt i Öresund kämpa med
storm och sjö. I båten sitter en blek, skälvande man, stadd
på flykt från sitt land, en man, vars namn då är på allas läppar
som »förfalskaren och giftblandaren Love Almquists. Båt-
karlen, som för honom över, undrar mycket, vem den under-
lige mannen kan vara. Så mycket ser han, »att inte är det
en människa med rent samvete». Han har förfalskat namn på
reverser till von Scheven, och i procentarens hem har man
funnit arsenik i en havresoppa. Såsom avviken gäldenär dö-
mes Almquist till avsättning från sitt prästerliga ämbete samt
att »ställas för en påle i halsjärn på torg att skämmas i två
timmar och därefter straffas med arbete i någon kronans fäst-
ning i tre års. Vad mordförsöket och förfalskningarna be-
träffade, ställde domstolen i brist på full bevisning hans sak
på framtiden, men allmänheten hade naturligtvis fällt sin
avgörande dom långt innan rätten talat. »Vidrigt var det»
