306 EN VITTER STORHETSTID.

I dessa sånger framträdde Geijer med ens som fullfärdig
skald. Med hans diktnings vår- och sommartid var helt
kort. Det akademiska lärarkallet blev snart hans I'vsuppgift.

suckar det så tungt uti skogen?», en dikt som även är påver-
kad av tanken om kreaturens suckan, sådan Stagnelius tolkat den.
Fagrare toner ha aldrig återgivit vemodsstämningen i svensk natur
än en strof sådan som denna:

»Och liten pilt, han sitter en kulen höstekväll
och leker tyst inunder gula linden.

Han ser, hur ljusen brinna uti Guds Faders tjäll
och hör, hur löven prassla under vinden.

Men huru länge pilten i sina drömmar satt,

allt mörkare blev lunden uti septembernatt.

Då suckar det så tungt uti skogen.»

Och finns väl en naturbild, inför vilken ens känslosträngar vibrera
innerligare än dessa två versrader:

»Men månen träder stilla ur sönderbrusten sky
och kastar silvertäcket över jorden.»

Då komma älvorna fram och tråda sin dans, och liten pilt kommer
till dem med sin förskrämda fråga:

»O, I, som träden dansen på ljungbevuxen stig,
I skönaste små syskon, o, sägen, sägen mig:
Vem suckade så tungt uti skogen?»

Nu uppenbarar älvadrottningen för den lille, att

»när natten sakta stiger utöver land och sjö
och dagens sorl begynner att försvinna

och vågen går till vila inunder grönan ö
och alla vackra stjärnor börja brinna»,

då ser den arma jorden sin bild i himlens spegel och täljer alla
de synder, varmed hon se'n tusen år är belastad.

»Då far en dödens rysning igenom hennes märg,
då bedja alla dalar, då bikta alla berg,
då suckar det så tungt uti skogen.»

Och den lille ger älvadrottningen ett löfte, att aldrig för hans
skull »det sucka skall så tungt uti skogen>.

Det är också sin egen känsla av enslighet, som den blyge, till-
bakadragne skalden uttalar i denna dikt. Aldrig skulle det bli verk-
lighet av hans dröm om en god och älskad ledsagarinna genom li-
vet. Aldrig skulle han få det egna hem, han så innerligt längtade
efter.

Hans liv bjöd även på andra motigheter. Sent omsider blev han
dock professor, men då hade han i många år fått slita för liten lön.
