318 EN VITTER STORHETSTID.

barnasinne hade han ock bevarat livet igenom, den snillrike
mannen, som sett djupare in i hävderna än någon svensk man
före honom.

Nyaste litteratur: Anton Blanck, Geijers götiska diktning.

Esaias Tegnér.

våra skalder. I Vinbergs kyrkoherdeboställe vid halländ-

ska kusten föddes den man, som med sin Argus inledde en
ny epok i vårt språks utveckling. I Floby prästgård på Väst-
götaslätten såg »behagens skald» första gången dagens ljus.
Det ringa komministerbostället i Åsbo socken i Östergötland
var skådeplatsen för de första drömmar om »lycksalighetens
ö, som lekte hos »Blommornas» svärmiske sångare. I södra
Ljunga prästgård i det fattigaste Småland stod »sAsabardens
och kämpens» vagga, och i Ölands kritbygd, på Gärdslösa
prostgård, föddes den diktare, vars grubbelfyllda kval fram-
kallat toner, som i' vemodsfull poesi näppeligen överträffats
på svenskt tungomål. Från komministerbostället Kyrkerud
på Värmlandsnäs utgick Fritiofsskalden, vars sångmö skulle
tjusa icke blott Sverige utan en god del av den bildade värl-
den.

År 1782 skådade han första gången dagens ljus. Redan vid
tio års ålder förlorade han sin far, och året därpå måste han
ut i världen för att förtjäna sitt uppehälle. En vän till famil-
jen, kronofogde Branting i Frykerud nära Nedre Fryken-
sjön, »en hedersman av gammalt skrot och korn», tog lille
Esaias till sig för att utbilda honom till sitt biträde. »Esse»
visade sig också vara en flink räknemästare och skötte de
stora fogdeböckerna som en kel karl. Därför kom han snart
i gunst hos kronofogden och fick då och då följa honom på
hans färder genom fögderiet. Det var något till roligt, när
han fick kliva upp på baksätet i den gamla schäsen och göra
långa resor genom Värmlands härliga skogar. Men nästan
ändå roligare var det, när han fick sitta i fred hemma och
frossa i en tjock foliant i läderband med titeln »Kämpadater»

SVENSKA prästgårdar ha varit barndomshem för flere av
