330 EN VITTER STO RHETSTID.

fick uppmaning att dikta en ny krigssång. »De äro en olycklig
nation, som vwisserligen ej på länge gjort oss något emot.
Kunna vi med våld ta Norge, så är det utan tvivel nyttigt,
men en dylik erövring från en värnlös nation besjunger väl
svårligen någon ärlig man. När kriget en gång vänder sig
mot arvfienden, då vill jag skriva. I hat till barbarerna är
jag född och hoppas även att oförvillad av moderna sofismer
dö däruti.»

Men den 7 december 1814 diktade han något, som bär över-
skriften: »Efter mycket nödgande, till några officerare
på årsdagen av slaget vid Bornhöft) och lycer så här:

»I dag ett år sen, gode herrar!
gick det förbannat hetsigt till
för officerarne och deras märrar.
Drick skålen vem som villl»

Någon krigssång skrev Tegnér ej förrän år 1821, då han
skänkte Jämtlands fältjägare sången:

>Det rör sig, det vimlar vid skogens bryn,
gevären blixtra mot dagen,

och hurraropet flyger mot skyn:

då gläder sig döden med bister syn,

ty hans förpostkedja är dragen.

Och framåt hon ilar från trakt till trakt:
det är svenske män, det är Jämtlands jakt.

Vi jaga, som björnen han jagar i nord,
som lejonet jagar i söder.

Dock — deras jakt är för glömskan gjord:
vårt villebråd är det skönsta på jord,

en Sveriges ovän, som blöder.

För Sveriges ära, för Sveriges makt

över berg, över dal skallar Jämtlands jakt.

Bespara dig flykten och fall med mod,
du ovän från östan, från sunnanl
Bakefter dig ilar skidlöpare god,

och aldrig irrar hans vingade lod;

med livet du kommer ej unnan.

På den har döden sin hand re'n lagt;
som råkar i skotthåll för Jämtlands jakt.»

År 1833 diktade han till invigningen av en skjutbana i
Kristianstad sången »Skytten», vars sista strof vittnar om
