ESAIAS TEGNÉR. 345

fara 1 frid, ty mina ögon hava sett Thina härlighet.» —
Tegnér svarade djupt rörd av tacksamhet, fäst han icke
kunde ta berömmet åt sig. »Men jag vill;, sade han med
älskvärd blygsamhet, »testamentera det åt min son; och
när snart mitt namn är förgätet, skall han trösta sig med
detta brev och säga: ”Så tänkte ändå Leopold om min
fader.'»

Fritiofs saga fick varma beundrare även i främmande land.
Den är översatt till de flesta europeiska språk? och anses som
typisk för svensk diktning. Till tyska överflyttades dikt-
verket av bland andra Amalia von Helvig, och Tegnér var så
nöjd med vad han först såg av hennes översättning, att han
gjorde henne den komplimangen: »Jag ser mig i översätt-
ningen med samma känsla, som man ser sig i en förskönande
spegel.s Sedan läto hans omdömen mer betänksamma.

LJ

Ett fjärde större skaldeverk planerade Tegnér i början av
1820-talet. Det skulle heta »Helgonabacken eller Minnen av
Lunds. Däri skulle den tidigare författade dikten »Jätten
Finn» ingå. I denna sång har Tegnér anslagit en nästan
kåserande ton:

»På Helgonabacken vid Lund, där nu
mamsell och fru

spatsera i doftande lunder,

där bodde det fordom en kämpe så gram
av jättestam;

han hade sin kula därunder.>

Så följer sången om S:t Laurents, som först predikade
kristendomen i Skåne, och jätten, som erbjöd sig att bygga
en kyrka åt den fromme mannen, på det villkor att S:t Laurents
lovade ge honom sina ögon till lön. Dock skulle han slippa
offra dem, ifall han kunde säga jättens namn, när kyrkan stod
färdig. Den fromme mannen tvekade ej att göra offret, och
så började jätten att lägga grunden och mura kryptan.

»Därefter till Romeleklint han drar;
ett berg han tar
och rycker från lossnande rötter.

! Redan år 1839 hade tolv stycken översättningar utkommit.
