ESAIAS TEGNÉR. 349

Men ekonomiska bekymmer talade sitt tvingande språk:
den lilla professorslönen ville inte räcka till, när barnskaran

Bricole». Men för pryda naturer äro Wadmans dikter sannerligen
inte gjorda. Hans sångmö är ofta mer än lovligt grov i munnen. Men
under den grovkorniga ytan finner man ett känsligt sinne med fint
öra för naturens toner, såsom i hans förtjusande dikt »Min lilla
vrå bland bergem:

»Jag vet en vrå emellan bergen,
en liten vrå, som tillhör mig,
där ingen flärd innästlat sig,
där ingen oskuld skiftat färgen.
Vart än mig ödet kasta må,
jag längtar åter till min vrå,
min lilla vrå bland bergen.>

Till Wadmans bästa opus hör också hans »Samtal mellan själ
och kropp» Det börjar med att själen sålunda moraliserar hans
stofthydda:

»Du lymmel, re'n du fyllt ditt femtionde år.

Din bättre tid du sett — en sämre återstår;

och än är du ett noll i statsmannens tabeller

och knappt ett ejderdun på händelsernas vågl

Det kommer av, ditt svin, att du har fäst din håg
vid flaskor och vid glas, vid kyssar och mamseller;
att du så mången gång tog öl för ärende

och allvarsamma ting som lek behandlade;

att dig ej blivit satt ett lås för pratmaskinen,

som stänger in ditt skrål, se'n du har tömt kantinen;
att Amor leder dig vid hornen som ett nöt

på hal och skrovlig is, bland kojor, berg och dalar.
Sist kommer det därav, du är för lat att kröka

din sakramenska” rygg och lyckans gåvor söka. —
Jag visar dig på ärans stig

och läser för dig hederslagen,

men du — du sover hela dagen;

intill dess törsten väcker dig.

Jag mången gång tänkt hänga dig på spik

och flyga som seraf ifrån ditt dumma lik.»

Kontentan av kroppens svar är slutraderna:

»Mig gagnar ej odödligheten—

den skall ej kosta mig en enda droppa svett,
ty, med all aktning för ditt vett,

jag prefererar" makligheten.»

+ Föredrar.
