376 EN VITTER STORHETSTID.

stjärnorna för att åskådliggöra de egyptiska prästernas
framskridande, ty alla läsare känna ju stjärnornas gång och
utseende, men just ingen känner Egyptens präster.

Den anmärkningen förbiser den känsla av det mystiskas, det
hemlighetsfullas tjusning, som bilden med Egyptens präster
framkallar — kanske ej minst just därför, att ämnet är så av-
lägset från läsarens vanliga föreställningsvärld.

En senare tids litteraturhistoriker! stöter sig på följande
verser i samma stämningsbild:

»Av dagens lekar trött och varm,
najaden stilla låg och myste,

och aftonrodnan satt och lyste,
en präktig ros, i hennes barm.»

»Vem är den najad», utbrister han, »som har så kolossala
dimensioner, att aftonrodnaden kan sitta som en ros i hen-
nes barm?» — Jo den najaden är helt enkelt en insjö, ett vatten,
vari aftonrodnaden speglar sig. Skalden ville här måla ett
landskap, som genomdallras av kärlekens makt. Hela naturen
skulle taga del i Axels och Marias kärlek. Därför lät han det
livlösa få liv, taga mänsklig form.

Då det om Ingeborg heter: »Som en stjärna på en vårsky
sitter hon på gångarn grå», kan en kallt prosaisk kritiker
anmärka, att det väl inte finns någon likhet mellan en kvinna
till häst och en stjärna på en sky. Men förmår man följa
skaldens fantasi i dess flykt, så undgår det ej ens uppmärk-
samhet, att bilden just är ägnad att framhäva det strålande
hos drottningen, det lätta och luftiga i hästens hållning och
rörelser.

Nyaste litteratur: Esaias Tegnér, Samlade skrifter. Ny, kri-
tisk upplaga, utgifven af Ewert Wrangel

och Fredrik Böök. 6 delar utk.; häft.
kr. 68: —

1 Den framstående norske litteratur- och konsthistorikern Die-
trichson.
