UR BYSKOMAKAREN JOHAN STOLTS MINNEN. 415

rörelsen! med all dess slabb, os och imma, ävenså bryggeriet
och linhanteringen med dess fjun och damm och så hönsen
och annat meral!l Därtill må du veta, att golvet aldrig sku-
rades, utan då det var allt för tokigt, slogs ett par skopor
vatten däröver, sedan sopades med den styva kvasten, var-
på alltsammans föstes till dörren, östes upp i en stäva och
bars ut.

Om helgdagarna var huset uppsnyggat och golvet över-
strött med en hop sand. Vid särskilt högtidliga tillfällen
ströddes hackat granris på det, och då lades i spiseln så-
dana stora vedklumpar, som yxan icke kunde sönderdela.

Hönsburen var en möbel, som fanns i nästan varje hus,
och för dem, som voro vana därvid, var det en oumbärlig
sak, ty tuppen gol sin vissa tid, och därav hade folket, som
allmänt begagnade ottan, en god rättelse.

Dessa ofredliga husdjur, som störde hemfriden i alla vrår,
måste skyddas inomhus över vintern. Det gick tämligen
bra, så länge de sutto tysta i sin bur och sluppo ut endast
en gång om dagen, då det kastades för dem en näve korn.
Men när våren kom, så väsnades de och skreko förskräck-
ligt. Om de då voro ett halvt dussin, så hunno de att vara
i var vrå, flaxa upp och ned, välta omkull fat och tallrikar
och göra all den förtret de kunde. Och dessutom hade de
ingen blygsel för att smutsa, var de voro, om de än stodo på
bordet eller på grytkanten. En gång, när mor i Basebo ha-
de klappat upp finsiktat bröd och smort det med äggblom-
ma, så kom stora hönan och steg två steg i varje kaka hela
kakbrädet i ände. Och mor ”te svarja” och ville dräpa hönan,
men mäster Fyr bad för henne. Sina värpställen hade hönan
i sänghövdan” eller vid sängfötterna, men då fingo icke ”bar-
na klive opp i sänga, för höna ska varpe”. Annars var sängenp
lekplats för barnen.

Över varje fönster var en liten fönsterhylla, som var nyt-
tig till allehanda småplock; men hyllan över gavelfönst-
ret var avsedd för några tenntallrikar jämte ljusstaken.
Oftast var en hylla fäst vid väggen tätt under panelen, av-
sedd för linne eller också andra saker. Dessutom hängde
på vidjelänkar ett par långhyllor. Den ena var mjölkhylla

2 Husbehovsbränningen. — ? Huvudgärden.
