420 SVENSKA NÄRINGSLIVETS UTVECKLING.

Åkerbruket.

som blev inledningen till en ny tid för det svenska

jordbruket. ”Talande är det enkla faktum, att Sve-
riges åkerjord sedan 1800-talets början minst fyr-
dubblats till ytinnehållet. Under långa tider till-
växte åkerjorden huvudsakligen på skogens bekostnad. Om
detta röjningsarbete vittna de många gårdsnamnen på -röd,
-ryd och -red, -bråte m. fl. Men på senare tid har man allt-
mer slagit sig på att uppodla sankmarker. Genom sjösänk-
ningar och regleringar av vattendrag har man både lyckats
förekomma översvämningar och minska frostländheten samt
vunnit mycket mark för nyodlingar.

År 1830 blev både ett sorgeår och ett läroår för folket på
Västgötaslätten, som efter en förödande torka fyra år förut
nu drabbades av en ny hemsökelse, denna gång genom allt
för stark nederbörd. I brist på ordentliga avloppsdiken
kunde det överflödande vattnet ej avrinna. Återigen stod
den bleka nöden för dörren. Och till råga på eländet kommo
nya ofärdsår med mjältbrand och kolera. Det blev ett så-
dant elände, att Skaraborgs län offentligen kallades »ett
kräftsår på svenska statskroppem». Man kunde i riksdagen
få höra den önskan uttalas, att Västergötland vore utstruket
från Sveriges karta, och i annonser om egendomsköp i södra
eller mellersta Sverige såg man ej sällan den reservationen:
»sSkaraborgs län likväl undantaget.»

Men den stora översvämningen hade, trots allt, den nyttan
med sig, att folk därigenom fick ögonen öppnade för avdik-
ningens betydelse, och tack vare ingripande av staten och
hushållningssällskapet sattes en anläggning av kronodiken
i gång, som icke blott avledde 1830 års stora vattenflod utan
också medförde skydd mot framtida översvämningar. På
tre år grävdes kronodiken till en sammanlagd längd av
nära 50 mil.

Från Kopparbergs län har man i landshövdingeberättelsen
för åren 1871—1876 ett talande vittnesbörd om nyttan av

DET var, såsom vi erinra oss, skiftets genomförande,
