422 SVENSKA NÄRINGSLIVETS UTVECKLING.

viset kunde hundratals gårdar få sin gröda förstörd. Och ur
sumpmarkerna uppstego sedan febersjukdomar, som angrepo
befolkningen i trakten.

Men även när det icke gick så illa, var det mycket, som
icke var bra i bygderna kring Hjälmaren. Ofantliga områden
utgjordes av sankmarker, som icke buro andra foderväxter
än kraftlös starr. Och ändå bestod jordmånen av fruktbar
mylla. Vilken vinst, om man skulle kunna torrlägga sank-
markerna och förvandla dem till åker!

Men att bara gå och klaga och önska hjälper inte. Vem
skulle börja att göra något för allas bästa? Lyckligtvis fanns
det framsynta män, som ställde sig i spetsen och började ar-
beta på att få ihop medel till att sänka Hjälmarens yta.
För den sakens skull måste man fördjupa Hjälmarens bå-
da avlopp: Eskilstunaån och Hjälmare kanal. Det var vad
som behövdes för att icke blott vinna ny, bördig åkerjord
utan även skydda vad man redan ägde.

Men de flesta strandägarne drogo sig för de stora kostna-
derna. Ett mindretal vågade dock risken och sammanslöt sig
till ett bolag för sjösänkning. Men mer än en gång höll klen-
modigheten på att få makt även med dem, när de fingo höra
den ene »praktiske och förståndige» mannen efter den andre
kalla hela företaget för vanvett. Lyckligtvis kunde man dock
inte neka till att det fanns folk med praktiskt förstånd även
bland bolagets män. För dem lyckades det att hålla ihop
det hela och att småningom få andra med i bolaget.

Företaget hade emellertid även direkta fiender. För-
slaget att minska djupet i Hjälmaren skrämde upp fartygs-
ägare och sjöfarande från Örebro. Stadens myndigheter
sökte förhindra sjösänkningen och anförde en »vitterfaren
sjömans» försäkran, att redan nu vore Hjälmaren ytterst
besvärlig att befara. Ja, »om sjöfarten på oceanen vore jäm-
förelsevis lika svår som på Hjälmaren, skulle icke ens en
tiondel av där framgående fartyg någonsin hinna sin be-
stämmelse», påstod den »vitterfarnes. Hur betänkligt vore
det icke då att ytterligare försvåra samfärdseln på den far-
liga sjön!

Olycksspådomarna förmådde emellertid icke hindra det
stora företaget. Bolaget fick av staten tillstånd att utföra
det och erhöll ett penninglån till hjälp men ålades att i gen-
