424 SVENSKA NÄRINGSLIVETS UTVECKLING.

mossar, tillsammans så stora som flera landskap, vilka vänta
på att förvandlas till böljande sädesfält. Och medlet, det är
utdikning och gödning — men med lämpliga gödningsämnen.
Det duger i regel ej med vanlig kreatursgödsel, ty dess värde-
fullaste beståndsdel är kväve, och sådant finns det gott om
förut i torvmossarnas mylla. Det var först efter åtskilliga
misslyckade experiment härmed, som man kom på tanken

f é

Mossodling.

att kemiskt undersöka mossjorden och fann, att vad den be-
hövde för att kunna bära god skörd var mineraliska närings-
ämnen, särskilt fosforsyra. När man påförde sådana göd-
ningsämnen, fick man i allmänhet goda skördar.

Män, som intresserade sig för uppodlingen av mossarna,
bildade »Svenska mosskulturföreningemn, vilken har
tagit till uppgift att verka för utnyttjandet av våra

uttryck, även om man på samma gång måste beklaga, att lönen för så
mycket släp och slit blivit ringa. Ty den nyvunna marken har alltför
ofta visat sig vara en mycket dålig jordmån.
