434 SVENSKA NÄRINGSLIVETS UTVECKLING.

slagit sig ihop och köpt in gemensamma maskiner, som de i
tur och ordning använda. Även på detta område gäller sat-
sen »Enighet ger styrka». Genom sådana föreniugar, s. k.
lantmannaföreningar, ha jordbrukarne även förstått skaffa
sig billigare och bättre utsäde, fodervaror, gödningsämnen,
redskap m. m. Även på ladugårdsskötselns område skola
vi finna värdefulla frukter av sådan samverkan.!
& b
&

Genom sammanslutning ha våra småbrukare kom-
mit i vida gynnsammare läge än förr. Småbrukaren kan nu
få sina jordbruksförnödenheter lika billigt och bra som gods-
ägaren. Även han kan få mycket arbete uträttat med ma-
skinkraft, och han slipper bekymret med att hålla lejda, ofta
ointresserade jordbruksarbetare. Han kan ägna sin lilla
gård en omsorgsfullare, mera kärleksfull vård, än ett stort
gods någonsin kan få. Småbruket kan drivas på ett sätt,
som närmar sig trädgårdsskötseln. De glädjande resulta-
ten av duktiga — märk duktiga! — småbrukares arbete
locka nu många till sådan verksamhet. Därför styckas nu
allt flere stora egendomar till småbruk. Staten bidrager ock-
så till denna egnahemsrörelse med egnahemslån, som för-
medlas genom <:hushållningssällskapen och egnahemsför-
eningar. Tack vare denna hjälp grundas numera något
över tusen nya »egna hem» om året. Men efterfrågan på
egnahemslån är vida större än de av riksdagen anvisade
tillgångarna.

Vilken välsignelse, att så många medborgare få egen
torva och dragas från städernas kvalm ut till ett sunt och
stärkande arbetel Hur härligt att vara herre på egen gårdl
Vilken upplyftande känsla ligger det ej i att få vara med om
ett arbete, varom det med sanning sagts: »Den är en foster-
landets välgörare, som kan få två strån att växa, där förut
endast växt ettl»

Genom jordens uppdelning i småbruk minskas ingalunda
dess avkastning, tvärtom. I allmänhet tycks det nu ha gått
därhän, att den jordbrukare reder sig bäst, som icke har
större jordbruk, än han kan sköta med sina egna och sin

1 Se sid. 441.
