HUSDJURSSKÖTSELN. 439

Husdjursskötseln.

uppryckning under Gustav Vasa, vars verksamhet för

lantbruket förskaffat honom hedersnamnet »Sveriges
förste rationelle jordbrukare». Men under både storhets-
och frihetstiden gick boskapsskötseln i likhet med åkerbru-
ket på ett sorgligt sätt tillbaka, ty de styrande hade andra
saker att tänka på, nämligen utrikespolitik och industri.
Så långt fortgick förfallet, att vid 1800-talets början var
nötkreatursstocken betydligt mindre än inom samma om-
råde vid Gustav Vasas död.

Först med enskiftets genomförande kommo bättre tider
för boskapsskötseln. Sedan har denna näring liksom åker-
bruket tillgodogjort sig mnaturvetenskapens erfarenheter.
Därigenom har man nu kommit till en rationell djuravel.
Vetenskapliga undersökningar ha klargjort, vilka närings-
ämnen som bäst lämpa sig för olika ändamål, allteftersom
man vill lägga an på kött- eller mjölkproduktion. Man har ock-
så kommit underfund med, vilka kreatursraser som lämpa sig
för olika trakter av vårt land med dess mångskiftande klimat.

Man har t. ex. gjort dyrköpta erfarenheter av att storvux-
na och rikt mjölkande men tungfödda utländska kreaturs-
raser, som trivas bra i södra Sveriges slättbygder, däremot
icke alls passa norr om Dalälven utan bli sjukliga och mycket
sämre än den småvuxna inhemska boskapen. Här har det
visat sig lyckligare att i stället förädla den inhemska fjäll-
rasen genom systematiskt urval av de bästa hornlösa kor-
na och utfodra dem rationellt.

Det försök, som Jämtlands läns hushållningssällskap på
1860-talet gjorde med kor och kvigor av ayrshireras, slog illa
ut. Flere djur angrepos av tuberkulos, en sjukdom som
nästan aldrig förekommit hos fjällrasen, och måste ned-
slaktas. Slutet blev, att de kvarlevande djuren återsän-
des dit, varifrån de kommit.

DEN svenska nötboskapsaveln fick sin första kraftiga

En av de första förutsättningarna för boskapsskötselns
uppsving på senare tid har varit, att man äntligen kommit
ifrån metoden att svältföda kreaturen över vintern. I
