444 SVENSKA NÄRINGSLIVETS UTVECKLING.

springa fritt omkring, så att de blevo halvt förvildade. Upp-
sala läns hushållningssällskap kallade dem »Upplands vild-
djur», och landshövdingen talade om hur dessa »skadedjur»
förorsakade »de allmänna vägarnas förstöring genom bökandes.
Närgångna voro de och ohyfsade på alla sätt. »De trivdes
väl i den mån de ofredade grannen» och betedde sig över
huvud taget så, att »man skulle kunna tro dem vara, såsom
fordomdags, ”besatta'». Mest höllo de dock till på trädan,
där deras trynen tjänstgjorde som plogar och de gjorde vad
de kunde för att utrota ogräset.

I och med uppsvinget inom mejerirörelsen började emel-
lertid den länge försummade svinaveln gå framåt igen.
Man kom nämligen snart under fund med att svinskötseln
gav det ekonomiskt bästa utbytet av de massor av skum-
mjölk, som uppstå vid smör- och ostberedningen. Men
även vid många av de små jordbruken är svinskötseln
en av de bästa inkomstkällorna. Rasen har också på senare
tid väsentligt förbättrats genom import av engelska djur,
som producera ofantligt mycket både mera och bättre fläsk
än de genom vanskötsel förkrympta och vanstälida inhemska
djuren. Det är svinavels- och galtföreningar, som
man i första hand har att tacka för detta uppsving.

Fåret är ett husdjur, som också avtagit betydligt i
antal under tidernas lopp; men i motsats till svinbeståndet
är fårstocken allt fortfarande stadd i minskning, beroende
på svårigheten att få någon lönande avsättning för den gro-
va ullen efter den svenska lantrasen. Tillbakagången sam-
manhänger också därmed, att tillgången på betesmark
kringskurits i samma mån nyodlingen fortgått och skogs-
vården förbättrats. De försök, som gjorts med importerade
finulliga och köttrikare raser, ha i allmänhet ej givit något
gott resultat, ty dessa djur äro mycket ömtåligare och mindre
förnöjsamma än den svenska lantrasen.

Getaveln har numera betydelse egentligen blott i de
större skogsområdena, isynnerhet i Norrland, samt för små-
brukare. Den skada, som de annars förnöjsamma djuren
göra på skogen, är förnämsta orsaken till att getaveln gått
tillbaka.
