452 SVENSKA NÄRINGSLIVETS UTVECKLING.

siffran för ett halvt århundrade sedan var 35 om året,
skötos i början av 1900-talet ej heller mer än i medeltal
fem varje år.

Även lodjuret håller man nu som bäst på att utrota. Det
är nu undanträngt till de fyra nordligaste länens djupaste
skogar, där det till följd av mindre lämpligt klimat aldrig
varit vidare talrikt. En fullständig fridlysning under några
år är enda möjligheten att förhindra en utrotning av björn
och lo. Måtte den ej komma så sent som bäverns fridlys-
ning, vilken till evärdlig ära för vår framsynta jaktlagstift-
ning beslöts några år efter det att den sista svenska bä-
vern förpassades till de sälla jaktmarkerna!

x d

Om jakten numera endast i undantagsfall kan föda sin
man, så har däremot fisket bevarat ojämförligen mycket
mer av sin ekonomiska betydelse. 353,000 svenskar leva ute-
slutande av fiske, och för en stor del av vår övriga befolk-
ning utgör detta en avsevärd binäring. Tack vare förbättra-
de fångstmetoder lämnar denna näring nu för tiden säker-
ligen större avkastning än någonsin under äldre tider, om
också dess betydelse i förhållande till andra näringar sjunkit.
År 1913 beräknades inkomsterna av det svenska havs- och
kustfisket till över 16 millioner kronor. Värdet av vårt
insjöfiske är svårare att uppskatta, men i den största sjön,
Vänern, gav det samma år över !/2 million kronor. Hela
avkastningen av detta slags fiske torde kunna beräknas till
3 millioner kronor om året.

Mest betydande är sillfisket, under de perioder nämligen,
då sillen går till. Den senast avslutade sillfiskeperioden
började år 1877 och fortfor till 1899. Men redan år 1905
tog detta fiske upp sig igen. Visserligen kom storsillen ej
in i skärgården, men fiskarne gingo ut till havs och fångade
den med snörpvadar. Det är tack vare detta slags sänkva-
dar och införandet av motorer såsom drivkraft i fiskesku-
torna, som sillfisket ute till havs kunnat bli så givande, som
det nu är. Hade man haft dessa resurser i forna tider, så
