460 SVENSKA NÄRINGSLIVETS UTVECKLING.

Det ojämförligen största värdet ha numera våra järn-
gruvor. Det är ansenliga mängder järnmalm, som nu bry-
tas i Sverige. Under åren närmast före världskriget gingo
de upp till omkring 7 millioner ton årligen.

För att forsla denna malm på järnväg skulle behövas över
120,000 järnvägsvagnar eller med andra ord ett malmtåg
så långt som från Stockholm till Storlien.

Och dock är detta endast 2 å 3 Z av hela världens pro-
duktion av järnmalm. Men i kvalitet hör den svenska järn-
malmen till den yppersta i världen. Dess järnhalt uppgår
mestadels till mellan 60 och 70 z, under det att de engelska,
tyska, franska och österrikiska malmerna hålla mellan 30 och
40 2. Man har beräknat, att av Europas hittills kända järn-
malmslager med över 60 2Z järnhalt finnas icke mindre än
9/10 inom vårt lands gränser. Återstoden äger Ryssland.

Först efter den omvälvning i sättet att smälta järn, ge-
nom vilket detta kunde befrias från fosfor, var det emeller-
tid som de järnrika malmerna i Gällivara och Kirunavara
blevo värdefulla — ett lärorikt exempel på hur en vid
första påseendet obetydlig omständighet kan vara alldeles
avgörande, när det blir fråga om praktisk användbarhet.
Så fingo de lappländska malmskatterna ett ofantligt värde,
järnvägar leddes dit, och stadsliknande samhällen växte
upp i de forna obygderna vid Gällivara och Kirunavara.

Man beräknar våra hittills kända tillgångar på järnmalm
till ungefär 1,300 millioner ton. Här finns alltså råvara för
en storartad förädlingsindustri — blott vi få användbara
kraftkällor. Vårt träkol räcker ej på långt när och blir för
dyrbart för framställning av billiga järnvaror, stenkol ha vi
ju nästan ej alls; vårt hopp står till kraften i våra vattenfall.
Lyckas våra uppfinnare i sitt arbete på att använda vatten-
kraften på ett praktiskt sätt för elektrisk smältning, så bör
Sverige åter kunna rycka upp till den plats, det en gång
innehaft i främsta ledet bland de järn- och stålproducerande
länderna. Det är en stor framtidsfråga denna, hur länge vi
skola behöva exportera vår allra mesta malm i oförädlat
tillstånd.
