462 SVENSKA NÄRINGSLIVETS UTVECKLING.

I Bleking kom stenhuggeriarbetet i gång i början på 1850-
talet. Här drev en preussisk byggnadsinspektör vid namn
Wolff stenbrytning för export till Tyskland, och för att
införa förbättrade arbeismetoder och verktyg införskrev
han år 1877 ett hundratal stenhuggarfamiljer från Bayern.
De slogo sig ned på Tjurkö och Lindö, där Wolff arren-
derat stenbrytningsrätten. Hit medförde tyskarne en mängd
förut okända verktyg och införde nya arbetssätt, vilka
åstadkommo en betydande uppryckning av vår granit-
industri. Tjurkö blev ett slags skola för svenska sten-
huggare, vilka sedan i sin tur förde med sig de nya ar-
betsmetoderna till andra delar av Bleking och till Bo-
huslän.

Den som sedan gjort mest för utvidgning av granitindu-
strin i Bleking, var en tunnbindare från Bornholm vid namn
K. A. Fernström. Han företog redan vid unga år re-
sor till Bleking för inköp av trävirke och fick härunder
blicken öppen för granitindustrins framtidsmöjligheter. Han
förvärvade sig då stenbrytningsrättigheter på olika platser
i Blekinge skärgård, drev sin affär med stor energi och ut-
vidgade den alltmer utmed Sveriges syd-, ost- och väst-
kust, ja även in i Norge, så att den blev den största i sitt
slag i hela Norden.

I Halland började stenhuggeriverksamheten vid ungefär
samma tid som i Bleking.

Tillverkningsvärdet av den svenska granitindustrin upp-
gick året före världskriget till nära 23 millioner kronor.
Antalet arbetare inom den granitindustri, som arbetar för
export, utgjorde då över 14,000. Av dessa voro dock icke
alla hela året om stenhuggare, utan åtskilliga sysslade under
en del av året med jordbruk eller fiske.

Den ojämförligen största exporten av svensk granit har
gått till Tyskland. Därnäst komma Danmark och England
som avnämare. För övrigt kan nämnas, att svensk gatsten
exporterats ända till Argentina. För exportändamål lönar
det sig i regel ej att bearbeta andra granitfyndigheter än
dem som ligga vid kusten. Kostnaderna för längre järnvägs-
transporter förmår graniten nämligen icke bära.

Förutom till förut angivna ändamål användes graniten
