BERGSBRUKET. 463

numera i stor utsträckning även till fasadsten å byggnader
och till gravvårdar.

En annan värdefull stenart är kalkstenen, ur vilken man
genom bränning får kalk, den stora trollkarlen, då det gäller
att höja jordens bördighet. Kalksten finns i så gott som
outtömliga förråd i en del väst- och östgötaberg samt på
Öland och Gottland. Kalkstenen användes liksom sandste-
nen mycket för byggnadsändamål.

+ LJ

En intressant gren av vår gruvdrift är stenkolsbrytningen
i Skåne. Redan under senare delen av 1500-talet hade
man funnit stenkol vid Hälsingborg, antagligen på den
grunda strandbottnen norr om staden. På 1600-talet gjor-
des en del försök med stenkolsbrytning i trakten, men först
år 1737 började egentlig gruvdrift. Det året erhöllo näm-
ligen bergmästaren Anton Swab och Jonas Alströmer pri-
vilegium på stenkolsbrytning vid Hälsingborg och andra
orter där i trakten. Under Swabs ledning utfördes en mängd
försöksborrningar med maskiner, som införskrivits från
England, och det bästa resultatet blev, att man fann en
värdefull gruva vid Bosarp öster om Hälsingborg. Under
ett halvt århundrades tid bröt man sammanlagt omkring
900,000 hl. stenkol där. Men så upptäckte man mot slutet
av 1700-talet mycket mäktigare stenkolslager vid Höga-
näs, och då flyttades hela gruvdriften dit. Under ledning
av en engelsk gruvingenjör gick verksamheten raskt framåt.
År 1800 började gruvans vattenpumpar drivas med ång-
kraft.

Efter några år anlade man vid Höganäs även ett tegelbruk
samt fabriker för tillverkning av lerkärl och glaserade avlopps-
rör. Man fann nämligen under och mellan kollagren ett la-
ger av eldfast lera. Som bekant utgöres stenkolet av för-
stenade tropiska skogar, som en gång för ofantliga tidrymder
