464 SVENSKA NÄRINGSLIVETS UTVECKLING.

sedan växte här. Dessa växter sögo med sina rötter näring
ur leran, som därigenom blev fri från organiska ämnen och
följaktligen eldfast. Funnes ej denna eldfasta lera, skulle
den skånska stenkolsbrytningen knappast löna sig annatän
i sådana exceptionella tider som under världskriget, då till-
förseln av stenkol från utlandet tidtals var nästan alldeles
stängd. Under normala förhållanden användas stenkolen
till stor del som bränsle på platsen vid fabrikationen av ler-
gods. Det är blott de bästa, d. v. s. minst askhaltiga kolen,
som säljas, och i första hand till statens järnvägar. De sämre
kolsorterna kunna ej bära kostnaderna för transport. , Med
hänsyn därtill har man på senare tid skaffat sig en ytterli-
gare användning för dem på själva fyndplatsen. Man har näm-
ligen vid Höganäs börjat smälta järnmalm från Gällivara,
som dessförinnan undergått en reningsprocedur vid Luleå
järnverk.

Ända till in på 1860-talet var Höganäs den enda plats
i Sverige, där stenkol bröts. Men vid den tiden började en
riktig »stenkolsfeber» grassera i Skåne. En massa speku-
lanter voro i ständig verksamhet och inmutade stenkols-
fyndigheter överallt, där det var minsta skymt av sanno-
likhet för att där fanns kol, ja även i så omöjliga trakter
som på Hallandsås och Söderåsen. De borrnings- och »för-
svarss-arbeten, som måste utföras för inmutningarnas skull,
kostade milliontals kronor, av vilka det mesta var bort-
kastade pengar. Men ett bland de värdefulla resultaten
av dessa borrningar var upptäckten av stenkols- och ler-
lagren vid Billesholm, Bjuv och Skromberga. Se-
nare ha geologerna konstaterat, att alla de nu nämnda
gruvorna ligga inom ett sammanhängande stenkolsfält,
som från Höganäs sträcker sig i fyrkant söder ut halvvägs
mellan Hälsingborg och Landskrona och öster ut till Sö-
deråsen samt trakten nordost om Ängelholm. Dessutom firns
det två mindre stenkolsfält i Skåne, nämligen ett vid Es-
löv, där särskilt leran bearbetats — tidtals med framgång
—, Samt ett ytterst smalt bälte längs Köpingeån i syd-
östra Skåne, vilket aldrig ansetts lönt att bearbeta.

Emellertid visade sig konkurrensen mellan de olika gruv-
företagen i längden fördärvlig och kapitaltillgången för svag
för att motstå ogynnsamma konjunkturer. Allt pekade på
