476 SVENSKA NÄRINGSLIVETS UTVECKLING.

förfång, vore det en härlig och riksgagnelig vinst att fjättra
utsvävningarna av denna sjö, att skänka lantmannen trygg-
het för sina skördar, att göra odlingsbar en massa av angrän-
sande jord, så stor att för dess ägande folkslagen mot var-
andra ofta anställt förödande krig.o

Efter en nästan enastående våldsam stigning av Vänerns
vatten, som började på våren 1860 och fortsatte med en
förfärande hastighet under sommaren och hösten, påyrkade
brukspatron Alexander Keiller i Göteborg en sänkning med
nära 6 meter eller till samma nivå som Göta älv hade ovan-
för Trollhättan. Ej nog med de väldiga arealer av odlings-
bar jord, som därigenom skulle vinnas — tänk också på alla
de förolyckade malmlaster, som skulle komma i dagen på
Vänerns och Göta älvs botten! Och även om Trollhätte
kanal skulle bli obrukbar genom denna väldiga sänkning
av vattennivån, så var Keiller inte ledsen för en sådan baga-
tell: den kunde ju lätt ersättas genom järnvägar, vilkas
kostnad även den skulle uppvägas av markvinsten plus de
nya malmfyndigheterna på sjöbottnen förmodligen!

Fråga är emellertid om ej — såsom den kände kanal-
och järnvägsbyggaren överste Nils Ericson framhållit —
jordbruksintresset skulle kunna skäligen tillgodoses för
billigare pris genom indämning och torrläggning medels
pumpning efter holländskt mönster av de största och bästa
sidlända jordområdena vid Vänern.

I alla händelser är det klart, att för sjöfarten skulle
en sänkning av sjön bli i hög grad menlig ej minst beträffande
städerna vid Vänern, vilka skulle få sina hamnar uppgrun-
dade. Och ännu mer skulle det i våra dagar så betydelse-
fulla vattenkraftintresset bli lidande. För den elektriska
kraftstationen vid Trollhättan är det nämligen av värde att
förfoga över en på samma gång så stor och så likformig
vattenmängd som möjligt. Och efter Trollhättenätets sam-
mankoppling med ledningsnäten från Älvkarleby, Västerås'
och Motala kraftverk har betydelsen av en reglering av
Vänerns vattenstånd ökats högst väsentligt. Saken är näm-
ligen den, att hög- och lågvatten inträffa på mycket olika
tider i olika vattendrag. Ofta har man t. ex. högvatten i
Vänern, när det är lågt vattenstånd i Dalälven. Finge
man nu möjlighet att i Vänern hålla en stadig reserv av
