490 SVENSKA NÄRINGSLIVETS UTVECKLING.

Uppsala. Den första resan annonserades i Västerås” stads
och läns tidning den 18 september och var av följande ly-
delse:

sSom jag med mitt Ångmachinsfartyg kommer till Wäs-
terås den 20 dennes, kunna de, som under mitt vistande där-
städes vilja göra smärre lustresor i Mälaren, blifva tillfreds-
ställda mot erläggande af en Rdr Banco personen. Stock-
holm den 7 september 1818.
Samuel Owen.»

Det var ett spännande ögonblick, när det underliga »eld-
fartyget» satte sig i gång utan segel och årors hjälp och bör-
jade med sina stora skovelhjul vid sidorna plaska sig fram
över Mälaren. Färden till Västerås tog inte mer än en och
en halv dag i anspråk! — Den var också betänkligt ofta
förbunden med förseningar till följd av att maskineriet
krånglade och maskinisten var oerfaren.

De första ångbåtarna eldades alltid med ved — alldeles
som under senaste världskriget! Deras maskiner voro mycket
ofullkomliga. Först och främst var det icke ovanligt, att en
slik apparat envist vägrade att sätta sig i gång, förrän ett
par man gått upp på hjulhuset och med trampning på skov-
larna fått hjulen i rörelse. Därför kunde det hända, att be-
fälhavaren på en sådan skuta var så rädd för att stanna bå-
ten, att han icke vågade lägga till vid någon brygga på vä-
gen utan strök förbi den fram och tillbaka och i förbifarten
tog ombord den last, som hann langas över.

Det ansågs som något anmärkningsvärt på en ångbåts-
resa, ifall ingenting alls gick sönder i maskinen — att den
då och då fick stanna, för att kaptenen och maskinisten skulle
kunna avhjälpa något, som var i olag, ansågs ingå i pro-
grammet. Det var bara när en paus blev särskilt lång,
som passagerarne kunde tillåta sig att bli otåliga. Då in-
gick det i kaptenens roll att lugna dem med några väl val-
da ord, såsom: »Hör I passagerare, ge er tillfreds, för vi håller
bara på att samla ånga, men det skall bära av med ens.»

Men det kunde vara lika svårt att stanna skutan som att
sätta den i gång, ifall maskinen kom på det lynnet. Då far-
tyget skulle lägga till vid en brygga eller gå in i en sluss,
hölls därför alltid ett ankare i beredskap akter ut för att i
