NYA SAMFÄRDSMEDEL. 491

händelse av behov kastas ut och i rätta ögonblicket stoppa
farten.

Länge ansågs under sådana förhållanden en resa med
»eldfartyg» såsom något minst lika riskabelt som en flyg-
maskinsfärd i aeroplanens och luftskeppens barndom, och
för den äventyrslystne var tjusningen lika stark. När ångaren
»Yngve Frey» pingstdagen 1821 gjorde sin första långresa
med Mariefred som slutmål, voro de 200 biljetterna utsål-
da redan en månad i förväg, ty många voro de modiga Stock-
holmare, som lockades av det stora äventyret. Det var rik-
tig folksamling både vid avgångsplatsen på Riddarholmen
och vid hamnen i Mariefred. Under hela färden salutera-
des det från alla landställen vid Mälaren och saluten besva-
rades samvetsgrant från Yngve Frey.

I sin dagbok för den 6 maj 1822 berättar den snart bli-
vande landshövdingen Hans Wachtmeister såsom något
mycket märkvärdigt, att han gjort sin första ångbåtsresa
med »ångskonerten» Stockholm, som annars brukade gå i
regelbunden trafik men nu var förhyrd av ett slutet säll-
skap för en lusttur till Vaxholm. Beundrande konstaterar
han, att »maskinen arbetade hela tiden utan minsta av-
brott eller avmattning. En oräknelig människomassa kan-
tade kajen vid Gustav III:s staty så vid avresan som vid
hemkomsten.»

Kanaler.

Sjöfartens betydelse för vårt land har i hög grad ökats
genom kanalanläggningar, av vilka Trollhätte och Göta
kanal äro de största företagen.

Den första anspråkslösa början till Trollhätte kanal
gjordes av Karl IX, som dels anordnade en slussled vid
Lilla Edet, dels påbörjade den s. k. Karls grav eller den
kanal med ett par enkla slussanordningar, varigenom man
kringgick de översta fallen i Göta älv, de vid Rånnum. Sitt
namn har denna kanal fått av Karl IX, men vattenvägen
i fråga blev ej färdig för genomgående sjötrafik förr än
år 1752.

Vida besvärligare för sjöfarten voro emellertid själva
Trollhättefallen. Dessa måste man ännu länge gå förbi
