496 SVENSKA NÄRINGSLIVETS UTVECKLING.

men den hade också mött en del motstånd. En talare på
riddarhuset ansåg exempelvis, att när Sverige nu blivit
förminskat till två tredjedelar av sitt ursprungliga område,
borde man vara rädd om den jord, man hade kvar, »och ej
genom onyttiga grävningar förminska utrymmet för den
treyne odlarens flit och fylla med ett ofruktbart vatten de
landsträckor, som kunde framalstra timotej, klöver m. fl.
foderväxter, ja t. o. m. födoämnen för människor». Gent
emot detta resonemang framhöll Baltzar von Platen, kanalens
egentlige skapare, vid ett senare tillfälle, att trafiken på
kanalen skulle komma att bespara jordbrukaren så myc-
ket skjutsning och andra körslor, att det motsvarade minst
360,000 karldagsverken och 800,000 hästdagsverken. Men
till föda och underhåll åt dessa karlar och hästar åtginge
enligt hans beräkning avkastningen av nära 30 gånger så
mycket jord som den, kanalen toge bort.

I anledning av 1809 års riksdagsskrivelse avlät Kungl.
Maj:t till ständerna en proposition, vari föreslogs, att det
blivande kanalbolaget skulle på billiga villkor få låna halva
den behövliga byggnadssumman — eller 1,200,000 rdr —
ur riksens ständers bank. Propositionen bifölls, de föreslag-
na medlen beviljades av ständerna, och kanalbolaget hug-
nades med »nådigt privilegiumo. Så högt spända voro för-
hoppningarna på att kanalen skulle bli ett vinstgivande
företag, att i stället för de beräknade 1,200,000 riksdalerna
tecknades aktier för nära fyra gånger det erforderliga be-
loppet.

Det vittnar om viljekraft och framtidshopp att börja ett
så väldigt företag efter de svåra olyckor, svenska folket nyss
genomgått. Man väntade sig rikt gagn för näringslivet
av den nya samfärdsleden, genom vilken mindre fartyg skulle
komma från Nordsjön till Östersjön på en mycket kortare
väg än runt kusten och utan att besväras av Öresundstullen.

Kanalen skulle bli i det närmaste 3 meter djup och kunna
passeras av fartyg med ineraot 200 tons dräktighet. Större
dimensioner ansågos ej behövliga, eftersom de allra flesta
fartyg, som på den tiden gingo i utrikes sjöfart, icke voro
större.
